Längskidor runt Funäsdalsberget i Funäsfjällen

Morgonen grydde klar och iskall. Nere i dalen var det minus 23 grader enligt en bofast. Instagram sa att det var minus 17. Oavsett så bet det i rejält i kinderna redan när jag knäppte bindningarna.

Tyvärr hänger min Helags-”expedition”/utflykt på en skör, väderberoende tråd. Jag har fått bilder på extremt isiga leder mot Fältjägarstugan från en naturbevakare och en direkt avrådan från gänget bakom Ljungdalsfjällens Instagramkonto. Det har snöat för lite och stormat för mycket. Sånt är fjällvädret. Det tar inte hänsyn till att jag suttit hemma med kartan och gjort en plan. Och eftersom jag vet det så tar jag alltid mitt eget råd och hör mig för bland folk med lokalkännedom innan jag ger mig ut. Det är trist men samtidigt, äventyr i Funäsfjällen är inte dumt det heller så jag kommer både gå på tur och vintertälta flera nätter ändå även om turen inte går runt Helagsmassivet den här gången.

Idag fokuserade jag dock på träning inför Försvarsmaktsvasan. Jag är inte i närheten av att vara tillräckligt bra på längdskidor men tänker jag ska ta mig genom loppet ändå med hjälp av hejarop och pannben. Eftersom det var så kallt var det nödvändigt att skida förberedd. Jag tog med mig lunch, snacks och en termos varmt vatten plus vatten i en vattenpåse-flaska som jag stoppar i fickan så att den inte ska frysa. Dessutom hade jag med mig förstärkningsplagg, extra mössa och ett sjukvårdskit i ryggsäcken.

Från Funäsdalens IP följde jag led 310 en kort bit och njöt av utsikten mot Anåfjället plus en riktigt rolig och lång nedförsbacke. Spåren var helt perfekta. Tror inte någon hade åkt där innan mig (sen de drogs senast).

Snart korsade jag vägen och tog in på spår 1, ett transitspår som leder hela vägen till Bruksvallarna. Spåret löper vackert genom barrskogen längs med ån Ljusnan innan naturen öppnar upp sig och bjuder på myrmark. Efter en timme började jag tveka på om jag kommer klara Försvarsmaktsvasan. En kopp choklad och en rast gav dock nya krafter.

Efter en ordentlig uppförsbacke nådde jag vindskyddet vid Järvåsflon och bestämde mig för att äta lunch. En lavskrika gjorde mig sällskap och lät sig väl smaka på en del av min frystorkade lunch. Tyvärr fångade jag den inte på bild.

Från vindskyddet slog jag in på spår 2 mot Vivallen/Hållan. Vilket drömspår! Svagt utförslut mest hela tiden och snötyngd skog att åka igenom. Över myrmarken nedanför fjället Storruet var det extra vackert. Funderar på att återvända hit med tältet så småningom.

Vid Vivallen finns en raststuga så jag passade på att gå in och ta dricka en varma koppen. Det finns en vedspis här så det vore mysigt att ta upp ved nån gång och elda. Dessutom finns ett dass. Sånt är bra att veta om man planerar turer och inte vill riskera att behöva kallbajsa.

Den sista delen av färden följde jag spår 3 genom kohagar (för sommarbruk) och rätt som det var befann jag mig under Funäsdalsbergets gondollift och hade utsikt mot byn.

En lättåkt, vacker slinga på ungefär 22 kilometer.