När jag vaknar i tältet på morgonen den 15 juli 2025 är vädret fortfarande otroligt. Jag är på vandring från Kebnekaise mot Saltoloukta och vidare mot Sarek och Padjelanta. Max och lillvargen åkte hem från Keb så nu fjällvandrar jag ensam.
Jag kokar kaffe och låter sovsäcken hänga på vädring på tältet (annonslänk till Outnorth) Jag har bryggkaffe, eller drip coffee som det så fint heter på utrikiska, och det är väldigt gott.
En Drip Lite hållare och några filter bara. Jag bär med mig filtren och slänger i dass sen. Det är väl nackdelen med metoden men systemet är mycket lättare än min presskaffekanna som fick följa med Max hem.
Känslan av en kopp kaffe på fjället på morgonen är något särskilt. Kroppen vaknar till, dagens möjligheter ligger framför en. En närmast religiös upplevelse skulle jag säga. Jag har inte bråttom utan jag plockar ihop utrustning i min egen takt när jag är redo.
Enslig vandring öster om Nordkalottleden
Snart är jag påväg igen. Jag kollar kartan och hittar min egen färdväg mot Nordkalottleden och Hukejaure där bortom. Solen strålar och jag stannar för att lägga ner mer solskyddsfaktor. Jag går över snö och is men mestadels barmark. Nu går jag mot lägre höjd.
Innan jag går ut ur Neasketvággi och ansluter till Nordkalottleden tar jag en till kafferast. Förmiddagsfika är en upplevelse i sig. Många av mina bästa vandringsminnen är från just de här kafferasterna.
Jag går över två hängbroar och följer leden mot Sitasjaure. Det går fort att gå. Leden är enkel att följa och jag bara rullar på i mitt eget tempo. Jag träffar några vandrare från Estland som badar i en sjö. Annars är det tomt på vandrare.
Skillnaden mot Kungsleden är stor och jag tänker att fler borde upptäcka Nordkalottleden som ett alternativ. Mig gör det inget att vara ensam. Det känns välgörande att bara lyssna inåt och bejaka mina egna behov. Med hänsyn till fjället, såklart.
Fjällvandring norr om Sitasjaure
En bit av leden är uppkörd av sexhjulingar och jag stöter på samer som bygger spång för fordonen att köra på. Det är bra att skapa förutsättningar för yrkesverksamhet och besökare samtidigt som fjällnaturen bevaras.
En bit efter samevistet vadar jag över en strid bäck. Värmeböljan har gett kraftig snösmältning och jag börjar tveka kring mina planer om att vandra i Sarek just nu. Behöver inte bestämma mig än. Jag vet att jag kommer fatta beslut utifrån vad som är rätt för mig, med stridsvärde, väder, terräng och annat som ingångsvärden. För nu ska jag bara mot Sitasjaure.
Vandring på grusvägen mellan Sitasjaure och Ritsem
Nere i Sitasjaure rör det sig mer folk. Här finns stugor, utöver STF-stugan alltså, och jag får veta att det är rensamling i natt. Något i mig pockar.
Jag vill inte stanna och gå en heldag på grusväg imorgon. Bestämmer mig för att fortsätta och följer grusvägen ner mot Ritsem.
Med skymningen kommer myggen och de är riktigt jävliga när jag tillslut slår upp tältet och tar mitt kvällsbad. Ironiskt nog lyckades jag inte lifta nu när jag, till skillnad mot Gröna Bandet, faktiskt hade fått säga ja.
Däremot mötte jag en bil som körde i motsatt riktning. Föraren stannade tvärt vid mig, vevade ner rutan och sa: men du, du är ju Outdoor Wilda.
Blogginlägg från min fjällvandring 2025
Nikkaloukta till Abisko genom Vistasdalen
- Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.
Abisko till Kebnekaise via Mårmapasset
- Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.
Kebnekaise till Saltoloukta
- Vandring från Kebnekaise via Singi mot Hukejaure genom Neasketvággi
- Sitasjaure via Ritsem till Saltoloukta
Den bästa utrustning jag använde på vandringen
Alla länkar nedan är annonslänkar. Jag rekommenderar bara produkter jag själv använder. Och som är bra på riktigt.
Här hittar du mitt tält från Jack Wolfskin som jag också hade på Gröna Bandet
Sover så gott i min sovsäck från Pajak som jag hade hela Gröna Bandet och innan dess också.
Lämna ett svar