Vi vaknar till en gråmulen dag. Första natten på ett nytt ställe ger sällan bäst sömn men det har funkat helt okej.
Jag är glad att jag skickade upp riktiga lakan i bananlådan. Alltså de förnödenheter man som stugvärd får skicka under vintern och som körs upp med skoter. Lätta reselakan funkar toppen på vandring men nu är det här rummet mitt hem i flera veckor. Bäst att boa in sig.
Vi är fortsatt ensamma i stugan och dagen går din gilla gång. Städning, iordningställande och test av kassaapparaten. Vi tar en promenad uppför den steniga sluttningen mot Slagusjön och går tillbaka i ett lätt duggregn.
Hjortronblommorna vid den lilla tjärnen invid stugan är så vackra. Kråkrisets lila blommor också. Till förmiddagsfikat spelar vi Alfapet och ser hur rutorna täcks av regndroppar.
Lagom till lunch klarnar det upp. Molnen blåser bort och myggen likaså. Pasta med ostsås, enkelt gjort med pulversås och mjölkpulver plus vatten. Även det enkla smakar gott här ute.
Vi hittar flaggorna och hissar dom. Jag har svårt att komma ner i varv, men det är ju bara de första dagarna. Det är märkligt att veta att jag ska stanna här så länge. Speciellt när det vandrar förbi Gröna Bandare på väg mot Treriksröset. För två år sen var det jag som var på väg. Nu ska jag hitta ro i att vara den som stannar.
Jag sover en stund på eftermiddagen. När jag vaknar har Max gått för att möta upp Anders och Rebecka som bokat in sig i stugan för att fira midsommar med oss.
Tredje året i rad, varannan fjäll och varannan skärgård. Vi käkar korv med bröd och myser i stugan. Fint med sällskap och gemensamt midsommarfirande imorgon. På natten sover jag bättre. Att boa in sig fungerar.
Lämna ett svar