Skidåkning i Tänndalen – när vi hade en magisk vintermorgon i december

Den 18 december gryr morgonen kall och klar trots att väderprognosen utlovat moln i mängder. Nere i dalen samlas dimma men ankarliften nerifrån Ski Lodge i Hamra tar oss ovanför diset. En magisk värld möter oss där Svansjökläppen ståtar vitklädd och himlen är mjukt rosa. Det är osannolikt vackert och åken där på morgonen är helt underbara.

Den varma sittliften har öppnat för ännu en säsong i Tänndalen och skidbackarna har pistats i prydlig manchester. Euforin och glädjeruset som strömmar genom kroppen är i det närmsta obeskrivbar. Mellan pisterna hittar Max orörda områden med mjuk lössnö. Jag trivs än så länge bäst i pisten. I år vill jag bli bättre på snowboard. Och skidor. Jag har hyrt bådadera från Hamra Sportshop. Max testade brädan jag hyrde medan jag tog skidorna.

När klockan slår tio har vi jobbat oss bort till Buskvallen. Längst ned i backen ligger Buskvallen Inn. När Max familj för tre år sedan berättade om kanelbullarna var det med lysande ögon. Nu är det jag som bidrar till att sprida ordet om världens förmodligen godaste kanelbullar.

Blir det fler timmar fika än åkning på en säsong? Kanske, kanske inte. I år är ett extremt år med Covid 19 och nödvändiga restriktioner som följd. Skidanläggningens tveklöst minsta servering, White on the Hill, kan inte öppna. Det är för trångt. Men ägaren Paul visste på råd, han har inrett en bandvagn till rörligt café och kan nu sälja kaffe och såklart varm Ginger Love till gäster som står utomhus på behörigt avstånd från varandra. Naturligtvis var vi säsongens första kunder.

Vilken magisk vintermorgon. Och julledigheten har precis bara börjat.

Jag har också hunnit med ett par vintervandringar, vill du läsa mina tips om vandring på vintern finns det i ett blogginlägg här.