Solen välkomnar oss till Rogen efter ha hållit sig undan de senaste dagarna. Ryggsäckarna är packade och Max och Lillvargen följer med mig ut för att starta upp stugvärdsuppdraget.
Vi stannar till på vägen för att hämta nycklar till stugan och en ny kassaapparat. I de allra flesta STF-stugor kan man numera betala med kort.
Vandringen mot Rogen går genom trolska tallskog är, över morän och uppför de låglänta fjäll som kännetecknar området. Vid skogsgläntornas mörka tjärnar häckar fåglar som förnärmad ropar när vi passerar på leden intill. Ryggsäcken känns tyngre än vanligt.
Gravidmagen gör sig påmind, liksom bäckenbottensmärtan (foglossning) som plågat mig i veckor. Varje steg gör ont. Men jag är glad ändå.
Jag är påväg mot något jag längtat efter i flera år. Att få vara stugvärd. Spängerna gör det lättare att passera myrmarker där vattendrag med klart vatten ringlar fram.
Regnet på senaste har fyllt på. Vi får höra av en same som bor i trakten att vattnet i Rogen stigit med 40 centimeter.
I den sista sluttningen uppför peppar Max med löfte om paus och hembakade kakor på toppen. Vi mumsar på varsin kaka och ser Storrödtjärnstugan på håll. Snart framme. Det har aldrig varit så här problematiskt för mig att vandra, och det tar på psyket.
Gillar inte att jag inte känner mig stark och kapabel just nu. Jag vet att det är en övergående period med det är tungt ändå när kroppen gör så ont. Solen fortsätter att skina.
Vi kommer upp till stugplatsen och hittar några daggäster som redan är på plats trots att stugan inte öppnat. En tysk kvinna är irriterad på att gasolen inte är igång. Är den det om 10 minuter, frågar hon. Då ska hon vidare. Jag svarar nej. Vi öppnar imorgon men oavsett så måste jag göra brandskydd- och säkerhetskontroller först. Efter det slår jag på gasolen, innan utlovat datum. Men hon har inte tid att vänta.
Lådorna jag skickade upp i vintras finns på plats. Att packa upp dom är lite som julafton fast jag har tydligen glömt att skicka bryggkaffet. Eller glömt, jag mådde så illa från graviditeten att jag inte drack kaffe när jag packade lådorna så jag skickade inget. Tråkigt, jag vill ju göra drip coffee.
Vi förbereder, kommer på plats. Gör kontroller och öppnar upp. Hinner bjuda en Gröna Bandare på lingonsaft, han hade aldrig varit i en fjällstuga förut. En äldre man vandrar förbi och berättar om spovarna som finns att se bortåt Slagusjön. Han kände igen mig, från YouTube.
Kvällen fortskrider i sakta mak. Vi bäddar iordning i stugvärdsrummet, tar ett iskallt bad och lagar middag. Köttbullar med potatismos, lingonsylt och gurka. Smakar som en lyxmåltid. Lika lyxigt som tiden vi nu har tillsammans.
Lämna ett svar