Singi mot Hukejaure genom Neasketvággi

Dalgången Neasketvággi är gräsig, grönskande och stillsam. Nästan förvånansvärt enslig, med tanke på hur nära både Nordkalottleden och Kungsleden den ligger. Kanske är det just därför jag gillar dalen så mycket. Jag fick ha fjället för mig själv trots att jag tidigare samma dag hade ätit frukost på Kebnekaise fjällstaiton.

Kontrasterna mellan toppturen på Kebnekaise med mat på fjällstation och ensligheten i Neasketvággi förhöjde både upplevelserna. Förstår du hur jag menar?

På kartan har jag markerat Neasketvaggi. Jag har också markerat en fin sjö att tälta vid. Om du kommer från Kebnekaise-hållet kan du testa den här vägen snarare än leden förbi Singi. Bron på bilden nedan är bron norr om Kårtjevuolle.

Vackert och ödsligt på fjällvandring i Neasketvággi

När jag vandrade genom dalen söder om Mádir mot Hukejaure mötte jag inte en enda människa. Det var tyst, förutom vinden i gräset och det stilla porlandet från jokkarna som slingrar sig genom dalen. Vilsamt är det ord som bäst beskriver upplevelsen. Inte för att det var lätt, utan för att allt som annars fyller huvudet tystnat. Som det gör på vandring.

Kroppen var trött efter bestigningen av Kebnekaise dagen innan men det var skönt att bara knata på i min egen takt.

En stor del av färdvägen genom dalen löper längs en stig. Den är lätt att följa även om den på sina ställen smälter in i det frodiga gräset.

Men när du närmar dig den västra änden av dalgången, där fjället reser sig och landskapet blir mer dramatiskt, blir det också mer krävande. Här väntar en brantare passage och, när jag var där, en snöig sadel som krävde både balans och fokus. Men det är värt det. Bilden ovan är vyn mot Singi. Jag står alltså uppe i sadeln.

Det var skönt att komma västerifrån, om du kommer från andra håller får du passa dig för att hamna för långt söderut i branten. Det finns en del rösen men flera var översnöade.

Belöningen väntar ovanför sadeln. Små, iskalla sjöar omgivna av böljande fjällhed. När jag hade satt upp tältet tog jag ett dopp och kvällen var sådär lagom var och blåsig så att myggen höll sig borta. Jag träffade inte en enda annan människa även om det är uppenbart att folk passerar den här vägen.

Singi, Hukejaure eller Sitasjaure?

Fortsätter du västerut når du Nordkalottleden och därifrån kan du vandra norrut mot mysiga Hukejaurestugan, en av mina personliga favoriter bland fjällstugorna. Den ligger avsides vid sjön Hukejaure. Härifrån kan du lätt fortsätta till Sälka.

Vill du i stället ta dig söderut följer du leden mot Sitasjaure. Jag vandrade den vägen och tog mig sen ner längs grusvägen till Ritsem. Åt andra hållet väntar Singi eller Sälka, beroende på hur du väljer att lägga rutten.

Neasketvággi är inte den mest vältrampade dalen och det är just därför jag gillade den. Ett landskap att längta tillbaka till. Och kanske ett litet tips för dig som söker det där lilla extra, inte i form av bekvämlighet utan i form av stillhet. Men tänk på att branten längst in i dalen är riskfylld om det är dimma eller dålig sikt.