Solsken, snö och mjuk, varm pepparkaka på fjället i Tänndalen

16 december 2020

Igår sprack himlen äntligen upp. För första gången på länge sken solen från en nästan klar himmel och snön gnistrade sådär fint att det inte går att stanna kvar inomhus. Flexie verkade lika sugen som jag på att komma ut så vi packade en ryggsäck och begav oss ut på tur.

Eftersom Flexie inte ska dra så mycket och jag helst inte vill bli omkulldragen så fick det bli apostlahästarna istället för skidor. Vägen uppför backen till fjällparkeringen är ganska brant men John tar så väl hand om den och plogar flera gånger per dag. Då är det lätt att gå (eller köra) där när en inte spänner på sig skidorna direkt utanför huset.

Fjällparkering Tänndalen — Utsikt mot Tänndalsvallen från Johns fjällväg. Vägen går till fjällparkeringen i Tänndalen (60 kr med bil).

Vi pulsade längs sommarleden upp mot Andersborg. Bitvis sjönk jag ned till knäna men vi har gått den här leden så många gånger nu att både jag och Flexie vet var träspängerna ligger trots snön så det gick förhållandevis bra ändå. Det dröjde inte länge förrän ett par ripor i vit vinterskrud flaxade förbi.

Och ljuset! Magi! Det blå ljuset och solen vilandes på Småhamrarna gjorde utfärden till ett sant nöje. Med ryggsäck på ryggen kändes turen dessutom längre än den var med tanke på snön, hehe. Bra träning!

Vi valde ut en plats med vacker utsikt för rast. Dunjacka till mig, täcke till Flexie. Och så liggunderlag. Den älskliga hunden har dock inte riktigt förstått konceptet med att inte stänka upp snö på det ideligen.

På stormköket bakade jag varm pepparkaka. Eller bakade… stekte kanske är ett bättre ord. Det är himla enkelt att använda kakmix, blanda med vatten och sen steka i ett väl smörat stormkök. Finns knappt ord för att beskriva hur gott det var med varm pepparkaka sittandes på fjället.

Efter rasten vände vi hemåt igen. Pulsandet är jobbigt, framförallt för Flexie så det får bli lagom turer när den gamla damen är med. Väl nere vid huset igen fick hon gå in och vila medan matte skottade gården. Även det är bra träning. Att jag sedan fick tillbringa kvällen med att lyssna på oerhört tråkiga föreläsningar inspelade på Zoom behöver vi inte fokusera på… Det är ju skönare att låtsas som om livet bara består av drömmiga dagar på fjället.