Tältet är fuktigt när jag vaknar på morgonen invid sjön Tarraure nedanför Tarrekaisestugan. Det är skuggigt men himlen är blå idag också, solen har bara inte hunnit ned till min tältplats än.


Ingen rör sig på stugområdet men jag bestämmer mig för att äta frukost och packa ihop tältet. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta att nå båtbryggan så jag tar ut tiden i rätt ände.


Leden är fortsatt ganska dålig. Jag jämför kanske för mycket med hur oerhört välskött det var i själva Padjelanta. Men det är omöjligt att gå fel. Lätt utförs sluttar den och jag trampar på i god fart. Vad ska jag säga egentligen, det är bara att gå. Ett lite större vad behöver passeras men det går smidigt.
Ett par kilometer före Njunjesstugan bjuder Tarradalen på höjdpunkten. Bokstavligen. Det är en höjd som heter Njoammelgårttje och när jag tittar bakåt upp genom Tarradalen mot Padjelanta är vyn otrolig. Den grönskande dalen som övergår i karga fjäll i horisonten. Fantastiskt fint och definitivt värt en paus.

När jag tar fram telefonen upptäcker jag även att det finns internetmottagning. Jag använder Vimla (jag betalar fullpris för mitt abonnemang men det är en annonslänk). Perfekt, nu kan jag höra av mig till Max för första gången och dessutom boka om min tågbiljett och boka båtskjutsen.
Får en chock av hur dyr tågbiljetten blir. Får lägga på lika mycket som biljetten jag har kostade för att boka om. Jag köpte originalbiljetten redan när de släpptes men visste inte vad som skulle bli ett bra hemresedatum. Huvva.


Jag är varm, svettig och rätt trött. Den enda bild jag tar på mig själv blir ett mästerverk. Skönt att det inte spelar nån roll hur man ser ut på fjället. Och på internet tydligen. Den röda grejen på bröstet är min GPS med nödsändare som jag köpte innan Gröna Bandet. Känns väldigt tryggt att ha den när jag solovandrar.
Garmin InReach finns här hos Widforss och här hos Outnorth (annonslänk).
STF Njunjes på Padjelantaleden
Medan jag sitter där kommer en annan vandrare förbi. Han känner igen mig. Det händer otippat ofta och jag blir lika överraskad varenda gång men det är såklart skoj. Säg gärna hej om vi stöter på varandra. Nedåt mot Njunjes. Det här är en fin stugplats på en höjd och stugvärden bjuder på saft vilket uppskattas.
Från Njunjes är vandringen lätt. Leden är bredare och tallskogen med sina hjortronmyrar är vacker. Det luktar solvarma barr och sandig stig. Samma doft jag förknippar med leder och av att tälta i Stockholms skärgård.


De sista kilometrarna genom skogen är inte de roligaste. Myggen sjunger välkomstserenad och det finns inte så många bra ställen att ta vatten på. När jag ser rastskyddet vid båtplatsen är det en lättnad. Jag är framme i alldeles för god tid men Tarraälvens klara vatten är så vackert och lockande vid bryggan att jag tar mig ett dopp. Definitivt ett av vandringens bästa bad eftersom vattnet är ganska djupt. Och lite strömt så var försiktig, särskilt om du har barn med dig.
Båt och framme på Kvikkjokk fjällstation
Helena ser lika glad ut som vanligt när hon kommer med båten. Hon är konstnär, bofast i Kvikkjokk och har tillsammans med sin man kört båt i många år. Det var henne jag åkte med på Gröna Bandet också. För att komma till Kvikkjokk söderifrån oavsett om du kommer på Kungsleden eller Padjelantaleden så behöver du åka båt.


Båtresan genom deltat är verkligen en höjdpunkt. Det fläktar skönt i värmen och det är häftigt att se det klara vattnet i Tarraälven möta det grumliga glaciärvattnet från Sarek. Från bryggan går jag genom byn upp mot fjällstationen i Kvikkjokk.


Bussen går först imorgon så det blir en övernattning på stationen med gomiddag som avslutning innan hemfärden. Så himla gott. Och känslan efter att ha ätit frystorkat gör liksom upplevelsen ännu bättre. Kontraster och sådär du vet. Fjällstationen har ingen mark det går att tälta på så det är övernattning inomhus som gäller för den som vill bo över.
På stationen träffar jag stugvärdsfamiljen från Tarrekaise och jag får fint sällskap under eftermiddagen och även på tåget dagen efter. Tänk hur fjällvandring knyter samman människor.
Blogginlägg om Padjelantaleden
- Dag 1: Vájsáluokta via Kutjaure till Luohppen (Nordkalottleden och Padjelantaleden)
- Dag 2: Padjelantaleden: Sáluhávrre, Låddejåhkå och Árasloukta
- Dag 3: Padjelantaleden: Stáloluokta och Duottar
- Dag 4: Padjelantaleden: Darreluoppal, Såmmarlappa och Tarrekaise
- Dag 5: Padjelantaleden dag 5: Tarradalen, Njunjes och Kvikkjokk




Lämna ett svar