Det är varmt redan tidigt på morgonen den 16 juli 2025. Men inte så varmt att myggen gett upp. Jag sprintar ut ur tältet, sätter på kaffevatten och hittar en kissbuske. Fort som tusan i tältet igen. Är tacksam för att jag köpte ett stormkök som kokar vatten sjukt fort (annonslänk).
Igår kväll passerade jag STF Sitasjaure fjällstuga men fortsatte längs grusvägen mot STF Ritsem. Allt för att slippa en heldag på grusväg och för att jag vill hinna med den tidiga bussen till Saltoloukta. Jag tänker inte vandra flera mil på asfalt via Vakkotavare när jag inte måste.
Jag balanserar kaffe, karta och klassikerfrullen mjölkpulver och crunchymüsli i tältet. Inte hälla allt över sovsäcken nu. Bussen från Ritsem går före 10 och den vill jag hinna med. Den är strax över en mil kvar att vandra ner till Ritsem men det är inga problem.
Här hittar du aktuell tidtabell för sträckan Ritsem till Saltoloukta.
Vandring på grusväg mot Ritsem och buss till Kebnats
Tältet åter raskt ner i ryggsäcken och jag vandrar iväg. Som vanligt rullar det på när jag vandrar på grusväg. Det tar inte ens två timmar att vandra den sista biten till Ritsem.
STF-stugan ligger lite udda på en stor parkering/grusplan. Inte vidare vackert men praktiskt, bussen stannar precis utanför dörren. I Ritsem finns både butik och en liten servering.
Jag fyller på matförrådet lite men tänker jag köper mer i Saltoloukta. Det visar sig dock att sortimentet var bättre i Ritsem. Och att bussen stannar på en Mountain Lodge som säljer Real Turmat. Långt från gratis men det godaste märket. Här finns Real hos Widforss (annonslänk).
Det är en lyx att det går att proviantera längs en vandring och slippa bära allt med sig. Jag föredrar också att handla längs vägen just för att stötta lokala aktörer.
Bussresan ger mig overklighetskänslor. Sista jag var här, på Gröna Bandet, gick jag tre mil i ösregn på asfaltsvägen mellan Saltolouktas båtbrygga/busstation Kebnats och Vakkotavaare. Med mensvärk från helvetet dessutom. Nu glider jag fram på en buss i solsken. Kontraster var det ja.
Båten över Langas till Saltoloukta
Bussen och båten matchar och snart är jag påväg över Langas. Vattenståndet är högt, nästan maxat, och det är verkligen inte odelat positivt med vattenkraft. Här fick lokalsamhället betala ett väldigt högt pris när Stora Sjöfallet dämdes upp.
Framme i Saltoloukta kliver jag av båten och följer den sandiga vägen upp mot fjällstationen. Komma hem-känslan är stark och fjällstationen den kanske mest inbjudande längs hela fjällkedjan.
Stämningen i personalen sprider sig till gästerna på ett så fint sätt. Jag blir sugen på att jobba här. Fast i ärlighetens namn drömmer jag nog mest om att bli stugvärd på någon enslig plats.
En halv vilodag väntar och jag ska bo inne på stationen. Jonathan välkomnar i receptionen och snart har jag lämnat packningen, bokat vedeldad bastu och slagit mig ner med hembakad Toscakaka och kaffe. Fjällstationsmiddag väntar också. Trots allt härligt ser jag fram emot frukosten. Jag älskar fjällstationsfrukost på vandring.
Vilodag, vedeldad bastu och lyxmiddag på fjällstation
Jag slappnar av ordentligt i Saltoloukta. Efter jag köper en galet god hembakad toscakaka och ringer till Max. Han och lillvargen har tagit sig hem till vårt eget hus på fjället. I butiken fyller jag på med mat och försöker räkna ut hur mycket jag behöver. Snösmältning och, det jag antar kommer vara, kraftiga vattenflöden gör mig tveksam till Sarek. Det skulle förmodligen gå men jag bestämmer mig för att gå på magkänslan. Och magen är sugen på Padjelanta.
Magen är också sugen på middag. På STF Saltoloukta sitter alla och äter vid gemensamma bord så jag blir inte ensam. Över färsk fisk snackar vi vandring och byter historier, tips och förslag. Stämningen är gemytlig och hungern är precis sådär som bara flera dagar vandring kan väcka.
Efter middagen har jag bokat den vedeldade bastun och den är minst sagt fantastisk. Jag älskar att bada bastu. Saltolouktas vedbastu är ganska stor och har utsikt mot sjön Langas. Jag tar flera dopp i det kalla sjövattnet och låter kroppen värmas upp i bastun däremellan. Går inte att få bättre återhämtning.
Eftersom det är enkelt att ta sig till Saltoloukta även utan att vandra så tänker jag det här måste vara en perfekt plats att utgå från på dagsturer eller om man har familj och vill uppleva fjäll lite mer behändigt.
Morgonen efter är det äntligen dags. Fjällstationsfrukost är heligt. Nybakat bröd, gröt, ägg och kaffe. Jag längtar tillbaka av att skriva det här. Kanske är det också känslan av att jag snart ska vandra iväg? Pirr och mys samtidigt.
Eftersom jag äter tillsammans med ett härligt gäng vandrare jag träffat på plats så glömmer jag att fota. En kopp kaffe till hinner jag innan jag beger mig mot Padjelanta.
På fjället finns det alltid tid för mer kaffe.
Blogginlägg från min fjällvandring 2025
Nikkaloukta till Abisko genom Vistasdalen
- Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.
Abisko till Kebnekaise via Mårmapasset
- Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.
Kebnekaise till Saltoloukta
- Vandring från Kebnekaise via Singi mot Hukejaure genom Neasketvággi
- Nordkalottleden förbi Sitasjaure mot Ritsem
Den bästa utrustning jag använde på vandringen
Alla länkar nedan är annonslänkar. Jag rekommenderar bara produkter jag själv använder. Och som är bra på riktigt.
Här hittar du mitt tält från Jack Wolfskin som jag också hade på Gröna Bandet
Sover så gott i min sovsäck från Pajak som jag hade hela Gröna Bandet och innan dess också.
Lämna ett svar