Kvikkjokk via Saltoloukta till Vakkotavare, dag 38-40 på Gröna Bandet

29 juli 2024

Written by Wilda Nilsson

Dimmigt vid Skierfe, vackert genom dalen till Saltoloukta och ångestfylld vandring i ösregn längs vägen till Vakkotavare. Här kommer dagboken från dag 38 till 40 på Gröna Bandet.

Kvikkjokk till Laitaure, dag 38

Startade morgonen med frukostbuffe, alltid moralhöjande. Fanns många goda tillbehör till filmjölken och gott bröd. Kaffe på det såklart, ingen är överraskad. Packade ihop och städade innan jag gick ut för att väga in ryggsäcken.

Solsken och nästan blå himmel bjöds det på under förmiddagen och vandringen gick genom skog på en oftast stenig stig. Kunde hålla ett rätt bra tempo ändå fram till lunchrasten vid Pårtrestugan. Det var dock frustrerande med stenarna.

Efter lunch blev det värre. Molnen drog in, myggen attackerade i stora klungor och stigen var brutalt stenig. Det var faktiskt inte kul alls att vandra här. Det blev fint invid sjön Stuor Dáhtá men det varade inte många minuter innan leden gick in i skogen igen. Kungsleden passerar genom utkanten av Sarek och efter en kortare, men rejält brant passage, blev det väldigt vackert vid Bårddegiehtje.

Ovanför skogen blåste det och myggen försvann. Träffade på en gubbe som kom vandrande ut ur Sarek i gummistövlar.

Utsikt längs Kungsleden mellan Pårtre och Laitaure

Njöt av vackra vyer och fin vandring ett par kilometer till rastskyddet Jågge. Där dök en av killarna jag fått låna stormkök av upp. Han bad att få ta rygg på mig så vi hade sällskap ned mot Laitaure. Innan sluttningen ned i skogen fick vi superfina vyer mot Tjahkellij.

Passade fint med sällskap eftersom jag hade en rätt deppig dag, gissar PMS, och då var det roligare att gå på en tråkig stig och prata med någon.

Nere vid båtlänningen fanns bara en roddbåt med trasig åra. Och vägen att ro är både lång och blåsig till Aktse. Således camping bland myggen och vänta på morgonens båtskjuts.

Datum: 29/7-24

Sträcka: 35,6 km

Nästan Skierfe och Saltoloukta, dag 39

Vaknade till en kör av myggor som hade ordnat storsamling och konsert i yttertältet. Tog mina pinaler och käkade frukost i rastskyddet. Där det tyvärr också var stormöte för Sareks myggförening.

Båten kom på utsatt tid och vi kunde åka över till Aktse. Nästa båt, den till Sitojaure, skulle gå klockan 17, så nu fanns ett belutstillfälle. Gå upp på Skierfe eller inte… Avskyr rent ut sagt att behöva hålla på att passa båttider och anpassa vandringen utifrån det. Såklart jättefint att det ordnats med båtar så förstå mig rätt nu.

Vi tog sats och gick raskt till Aktse, betalade båten, fick ett glas lingonsaft och tipset om att gå upp och lämna packningarna där stigen mot Skierfe viker av från Kungsleden. Sagt och gjort, raskt uppför och lämna ryggsäckarna. Det går att “gena” efter Skierfe över Njunjes men jag bedömde att tiden det tar att gå med ryggsäck och sen oledat inte skulle löna sig. Vi började gå och fick en del fin utsikt mot Rapadalen.

Sen drog dimman in och det med besked när vi kom uppför Sliengetjåhkkå. Fick flashbacks till att kämpa mig uppför Kebnekaise utan någon utsikt. Kände inte för att missa båten för att gå uppför en brant klippa utan att se några vyer.

Gick istället till den västra kanten av Måskoktjåhkkå, “klippan” innan Skierfe och fick se ungefär samma utsikt. Eller, när molnen skingrades för någon sekund blev det lite utsikt. Vi vände sedan, hämtade packningen och fortsatte ned mot bryggan. Alltid tråkigt att vända men också skönt att inte missa båten. Ringde till båten, finns mottagning där Kungsleden och stigen mot Skierfe delar sig och upp mot Skierfe också. Finns inte täckning i Svijnne och man måste ringa och boka plats på båten när man kommer söderifrån.

Var brist på vatten under dagen men när vi kommit ned från Njunjes hittade vi vatten och kunde fixa lunch. Nere vid bryggan sen hade en hel del folk samlats men alla kom med i båtarna. På andra sidan kände jag att jag ville fortsätta vandra så vi gick inte ned till Sitojaure utan fortsatte gå mot Saltoloukta.

Vandringen genom ávtsusjvágge med Sjäksjos brant i västlig riktning var otrolig. Har var stigen skön att gå på och jag tänkte att här vill jag springa nån gång. Om jag ska till Skierfe kommer jag definitivt ta den här vägen och inte komma söderifrån. Efter någon mil sa jag hej då till vandringssällskapet, Noel, och fortsatte ensam mot Saltoloukta.

Tanken på goda frukostar får mig att vandra långt… Fick en helt otrolig vy också när solen bröt igenom molntäcket och lös bakom Lulep Gierkav. Ett fascinerande skådespel av ljus, moln, skuggor och solstrålar runt bergen som jag fick titta på helt ensam på fjället. Det finns magi i att vandra ensam om nätterna.

Tältade på kalfjället med planen att gå ned till Saltouloukta fjällstation på morgonen för att käka frukost. Fick upp tältet innan regnet kom och hann se ut över sjön Langas och in i Stora Sjöfallet där solen försvann bakom berg och moln.

Datum: 24/7-24

Sträcka: 36 km

Saltoloukta till Vakkotavare, dag 40

På kalfjället ovanför Saltoloukta bjöd morgonen på uppehåll men mulet. Jag packade raskt ihop med målet att få gå ned till Saltoloukta fjällstation och äta frukost. Vacker utsikt mot vattnet och inget regn på vägen ned. Köpte frukostbuffe som tyvärr inte var lika bra som på andra fjällstationer men det var väldigt skönt att sitta inne med varmt kaffe medan regnet startade utanför.

Tog båten vid elva över sjön och sen drog de värsta timmarna på Gröna Bandet igång. Hade inte fått tag i någon tågbiljett pga tekniska problem på SJ.se trots chatt med support och insåg att jag förmodligen tappar mottagning tills jag är i Abisko snart. En biljett med liggplats dök upp och samtidigt som jag klickar betala så dör internet. Fick vända och gå tillbaka en bit. Lyckades boka, vet fortfarande hur jag åker från Kilpisjärvi. Jag vet buss till finska Karesuando, gå över gränsen till svenska Karesuando och sen buss till Kiruna men bussen matchar inte tåget och på lördagar går ingen buss alls. Får typ lifta?

Gick vidare i regnet och det var verkligen inte roligt. Fanns ingen väggren så bilarna kom nära även om många var snälla att hålla ut. Fick tacka nej till erbjudande om lift pga mot reglerna för Gröna Bandet. Drygt!

Höjdpunkten var besöket på Naturrum Laponia vid Stora Sjöfallet. Otroligt fin anläggning och magiskt god våffla. Så skönt att komma in och värma mig. Hängde med personalen och kände inte alls för att fortsätta gå. Tog tillslut tag i mig själv och gick, med en macka i ryggsäcken för middag. Det var ljuspunkten för det var fruktansvärt ute. Så kallt och ösregn. Blev såklart dyngsur. Dimmigt också så fick ingen utsikt heller. Kände mig verkligen så sjukt omotiverad. Men det var inte mycket att göra annat än att sätta den ena foten framför den andra.

Siktet var inställt på Vakkotavare och jag, smart nog, bestämde mig för att sova inne. Det är svårt att sätta ord på hur jobbigt det var att gå i kylan, regnet och misären. Fick pannbena mot stugan och tanken på komma under tak lockade.

Hade stannat långt innan och sagt upp tältet annars… för sovsäcken var blöt och jag med. Kom fram vid 21 och hängde upp allt, eldade för att kunna torka och så i säng. Eftersom jag inte har lakan, och för att jag tror min rygg dör i våningssäng, tog jag bort madrass och allt. Hade bara mitt liggunderlag på träet och egen sovsäck. Utanför fortsatte regnet ösa ned.

Datum: 31/7-24

Sträcka: 32,2 km