Vandring i Vistasdalen

När bussen rullar över de sista broarna pirrar det i magen. Floddeltat skimrar lätt i blågrönt och solen skiner. Efter månader av längtan, väntan och planering är det äntligen dags för årets fjällvandring.

Gruppen verkar lika pepp som jag. När jag gjorde vandringen ensam längs sträckan tänkte jag att den här är för fin för att inte visa för andra. Och nu är det min uppgift som fjälledare att visa vägen upp genom Vistasdalen, eller Vistasvaggi som den heter på nordsamiska, och vidare in i fjällvärlden mellan Nikkaluokta och gränsen mot Norge.

Båt i från Nikkaluokta upp i Vistasdalen

Utanför fjällstationen väger vi packningarna. För mycket vikt är en vanlig miss och jag tror några av deltagarna fick sig en tankeställare under vandringen. Det är helt enkelt inte samma sak att gå igenom grejer på en onlineträff som att själv bära och dra slutsatser.

Nere vid bryggan blir det ett glatt möte. Erik Sarri kör båten vi bokat och han följde min långa Gröna Bandet-vandring. Rekordsnö västerut, en kall vår. Han delar värdefull input om lokala förhållanden och jag låter reservalternativen börja rulla i huvudet. 

Mest njuter jag dock. Av fartvinden i håret och av hur glad lillvargen är ombord. Hon sniffar, blickar ut över deltat och verkar hoppas på både bäver och älg hon med. Utan resultat tyvärr men bergen kommer allt närmre. Båtresan upp i Vistasvaggi är en upplevelse i sig själv. 

Båten bokar man enkelt hos Nikkaluokta Sarri, den behöver bokas i förväg och då går det att välja avgångstid i samråd med båtföraren.

Vi angör en tuva och tar oss iland. Snart vandrar vi över myrmark ut till den smala stigen som leder oss upp i en av fjällens mest frodiga dalar. Hjortronblommor, smörbollar och polarull vajar i vinden. Det är varmt men myggen har inte riktigt vaknat på allvar. 

Vandring i en av fjällvärldens frodigaste dalar

Över fjällbäckar, vidare längs den slingrande stigen. Lillvargen får upp farten och får utgöra förpatrull tillsammans med Max. Sakta ner, sakta ner. Det kommer fler dagar vill jag förklara för världens kanske gladaste hund. Det här är hennes element till skillnad mot Stockholms centralstation. Hon brukar lugna sig efter någon dag. Och livsglädjen är smittsam. 

Stigen leder oss ömsom genom björkskogen och ömsom precis invid flodbanken. Några spänger är hala och murkna men det är överlag lätt att gå på stigen. Vid den första hängbron har fjällbäcken gröpt ur klipporna. Det ser nästan ut som en extrem form en bred av vattenrutschbana. 

Tälta i Vistasdalen

Den i mitt tycke finaste tältplatsen finns vid hängbron 5 km innan Vistasstugan, om man kommer söderifrån. Gå över bron som om du skulle mot Kaskavagge och slå upp tältet på fjällheden.

Det går fint att bada i bäcken nordväst om bron. Söder om bron är det strömt och djupt. Såklart är det annars fantastiskt att tälta vid Vistasstugan, där finns bastu, men då blir det en längre vandring.

Att gå med full packning utmanar några deltagare och vi kommer fram något senare än önskat till vår lägerplats. Men solen skiner och när tälten är resta får vi en fin kväll tillsammans. Trötta och sådär nöjda det är svårt att bli på något annat vis än genom fjällvandring.