Vandring genom Unna Vistasvaggi/Lärarinnepasset

I tältet som egentligen är för två trängs vi alla tre. Jag, Max och Tamarind. Det är mysigt att vara ute tillsammans. Morgonrutinen med att bryta förläggning, koka kaffe och äta frukost går så mycket lättare utan regn. Vädergudarna håller sina händer över oss.

Vattnet under hängbron är isande blått. Lillvargen går modigt över bron och resten av oss faller på. Det är fem kilometer till Vistasstugan. I den täta björkskogen får vi syn på en älg med sin kalv. Lyckas inte fånga dem på bild.

Några vad är större än sist men de är fortfarande enkla. Jag kan ofta ta stora kliv över bäckarna men byter ibland till vadarsandaler. Det är första gången jag har sådana. Oftast knatar jag på i mina kängor. Några deltagare har lätta skor som går att vada i, andra byter till vadarskor. Det finns fördelar med båda metoderna. Framförallt har jag fördelar av mina långa ben och steg.

Efter bron vid Vistasstugan (där vi bjöds på saft!) viker vi av ut i terrängen. Det är blött, en del mygg och skogsdungar varvat med fjällhed.

Sen bär det uppåt i en rejäl stigning för att komma in i Unna Vistasvaggi. Vi tar lunchpaus halvvägs upp i backen. Skönt att fylla på med energi. Här finns maten jag käkar, prisvärd och god tycker jag. De frystorkade pastarätterna är bäst tycker jag.

Jokken som skär igenom passet har branta kanter så vi håller höjd och korsar enkelt högre upp.

Nu tar stenfälten vid och hastigheten nedgår. Det är knepigt att balansera men stavarna hjälper. Över sadeln, nu är vi mitt i Unna Vistasvaggi. Här ser det snarast ut som ett stenbrott med en stor sjö (Unna Visttasjávri) i mitten. Isen ligger fortfarande och några renar strosar lojt omkring. Bortre strand är tvärbrant.

Vandring genom Unna Vistasvaggi

Med varierande grad av besvär kliver vi fram över stenblock och snöfält. Det är kargt, ödsligt och en sådan kontrast mot hur frodig och levande Vistasdalen är.

Jag har avlastat en deltagare med en större del av packningen men det är utmanande terräng. Tror inte jag lyckats beskriva det tillräckligt innan vandringen. Alla kämpar på och gör det väldigt bra! Alla klarar av sträckan.

Bortom stenfälten tar vi middagsrast. Jag äter Food Force Pasta Bolognese, också god.

En isande vind drar in genom passet och marken är fuktig. Bäst att ta sig ner mot Kungsleden för att hitta en bra lägerplats. Regnet jagar oss ut ur Lärarinnepasset bara för att sedan sluta och låta oss njuta av fantastisk kvällsol på väg ner mot dalgången och Aliseatnu. Vi ser bort mot Alesjaurestugorna också.