Vandring i Padjelanta: Ritsem, Vájsáluokta, Kutjaure och Luohppen

Fjällstationsfrukosten i Saltoloukta blir den perfekta starten på dagen som jag hoppats på. Solen skiner fortsatt och det är nästan för varmt. Och då vet jag ännu inte att det som väntar är rekordvärme och sol under mina dagar i Padjelanta.

Jag packar ihop, städar rummet och beger mig ner till båten. Vattnet är stilla och blått. Snart sitter jag på bussen och färdas mot Ritsem. Vid stoppet i Stora Sjöfallet Mountain Lodge käkar jag en god pizzaslice.

Innehåll

Båt från Ritsem till Padjelanta

Från Ritsem tar jag båten. En hel del folk flyger helikopter över, mängden helikoptrar är helt galen tyvärr. Båten går fint att åka och jag blickar bort mot Áhkkámassivet.

Jag åker till Vájsáluokta för att få vandra på lite höjd längs Nordkalottleden istället för att direkt ansluta till Padjelantaleden i Änonjalme/Akkastugorna.

Etapper på Padjelantaleden

Detta är etapperna mellan stugor på Padjelantaleden men jag går på egen känsla och passerar ofta flera stugor på samma dag. Jag tältar oftast inte vid stugplatserna heller men indelningen ger en bra överblick.

Etapp 1: Ritsem/STF Akka Fjällstuga – BLT Gisurisstugan, 16 km

Hoppa av båten M/S Storlule och gå 2 km till Akkastugan eller fortsätt ytterligare 1 till BLT Gisurisstugan. Här passerar du Treparksmötet och får fin utsikt mot Akkamassivet.

Etapp 2: BLT Kisurisstugan – BLT Låddejåkkastugan, 23 km

Lättvandrat och vackert. Vid de tre hängbroarna ansluter leden från STF Vaisaloukta. Resten av blogginläggen handlar alltså om den här etappen och etapp 3 eftersom jag går flera etapper per dag. Hur långt du går är såklart upp till dig.

Etapp 3: BLT Låddejåhkåstugan – BLT Árasluoktastugorna, 13 km

Ganska brant uppför mot Pårekpasset. Kolla på fjällrauken och fortsätt sedan mot samevistet nere i viken.

Etapp 4: BLT Arasluoktastugorna – BLT Stáloluoktastugan, 10 km

Kanske den vackraste sträckan över blomsterrika fjällhedar och vyer mot Sulitelma. Sandstranden i Stáloluokta är häftig.

Etapp 5: BLT Stáloluoktastugan – BLT Duottarstugan, 18 km

Lätt vandring över fjällängar med en bit av stigen genom videsnår, enkelt att passera dock. Sedan blir det kargare och stenigare upp mot Duottarstugorna dit du måste gå över ett grunt vad. Åtminstone i början av juli.

Etapp 6: BLT Duottarstugan – BLT Darreluoppal, 11 km

Stenig terräng men stigen är lätt att gå. Ofta snöfält långt in på säsongen men vyn in i dalen mot Tarraluoppal och Tarradalen är häftig.

Etapp 7: BLT Darreluoppal – STF Såmmarlappa Fjällstuga, 15 km

Efter ett par kilometer fjällhed med några enkla vad startar björkskogen som präglar resten av vandringen. Tyvärr är leden inte alls lika väl omhändertagen här. Björkskog, myrmark och mycket stormhatt utlovas.

Etapp 8: STF Såmmarlappa Fjällstuga – STF Tarrekaise Fjällstuga, 13 km

Vid regn är spängerna rejält hala och stigen lerig. Tarradalen kan förvisso vara häftig att uppleva men detta var ingen höjdpunkt tycker jag. Nere vid sjön Tarraure är det vackert.

Etapp 9: STF Tarrekaise Fjällstuga – STF Njunjes Fjällstation, 6 km

Tarradalen fortsätter och finast är det i slutet när man kommer upp på lite höjd och kan blicka bakåt över dalen. Här uppe finns mobiltäckning om du vill boka båtskjutsen över Tarraätno till Kvikkjokk. Njunjes ligger vackert bland berghällarna.

Etapp 10: STF Njunjes Fjällstuga – STF Kvikkjokk Fjällstation, 12 km + båt

Skog präglar sträckan och i slutet är leden bred och går genom barrskog. En rejäl kontrast mot fjället. Finns hjortronmyrar invid leden. Från Tarraätno tar man båt till Kvikkjokk och kan sedan enkelt gå till fjällstationen eller direkt till bussen.

Nordkalottleden till STF Vaisaluokta

Värmen var intensiv och jag kände för att vandra på höjd. Och en höjd är det minst sagt. I värmen tar det hårt på krafterna att ta sig ungefär 330 höjdmeter upp längs jokken Guossjájåhkå. Snart ser jag sjön

Spången som ska byggas längs sjön Guossjájávrre är fortfarande utlagd som plockepinn över stigen. Värmen är otroligt intensiv och luften står liksom stilla i dalgången. För att komma undan insekter och få lite skugga tar jag lunchrast inne i rastskyddet Gårssåjávrre.

Vandring i Badjelánnda

Det är vackert men det är först efter någon mil det blir riktigt häftigt. Vyerna in mot Sarek är otroliga. Fjällhedens färger är intensivt gröna och leden är fortsatt lätt att följa.

Här och var finns avstickare till samevisten men det är inga problem att hitta rätt. Än så länge är det tekniskt sett Nordkalottleden jag går på. Jag följer leden nedåt mot Kutjaure och kommer efter lite fjällbjörkskog fram till STF:s stuga Kutjaure.

På trappan utanför står mängder av kängor. Det är myggigt och jag ser inte heller någon direkt mysig tältplats så jag bestämmer mig för att vandra vidare in i själva Padjelanta. Vackra kvällar är till för vandring.

Det samiska namnet är Badjelánnda. Området är en del av världsarvsområdet Laponia. Det här är de vida högslätternas och stora sjöarnas fjällandskap. Padjelantaleden är 16 mil lång och det finns STF-stugor i början och slutet av leden. Däremellan är det BLT som sköter stugorna.

Jag korsar forsen Sieberjåhkå på bron nedanför stugan och befinner mig snart i det riktiga Padjelanta. Höglandet med vidsträckta sjöar och utsikt mot böljande berg i både Sarek och Norge. Jag förstår verkligen varför Anders och Rebecka önskar sig en vandring här i solsken. Att blicka ut är allt.

Nu blir leden en fin stig med mycket spång. Fjällmarken skyddas och jag slås av hur otroligt bevarad naturen känns. Särskilt jämfört med Kungsleden vid Sälka där massor av stigar trampats upp.

Tältplats vid frysboxen i Padjelanta

Jag är ganska trött, värmen har gjort sitt, och jag börjar se mig om efter en tältplats vid vatten. Vid Luohppen, öster om samevistet Sáluhávrre, går jag över hängbroar och ser snart den välkända kylboxen.

Det står alltså en frysbox med is i på fjället och här säljer några samiska barn fisk. Jag var så taggad men tyvärr var fisken slut. Barnen (föräldrarna gissar jag) hade skrivit ett fint brev och berättat att de är på kalvmärkning. Väldigt rimligt. Och jag hade mat med mig såklart.

Jag slog upp tältet och gick och badade. Jag är helt säker på att kalla bad varje kväll bidrar till återhämtning och att jag sover bättre. Inne i tältet lyssnade jag på ljudbok en stund och kände mig tacksam över att äntligen vara i Padjelanta.

Blogginlägg från min fjällvandring 2025

Nikkaloukta till Abisko genom Vistasdalen

Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.

Abisko till Kebnekaise via Mårmapasset

Här kommer det bra inlägg så fort jag hinner skriva dem.

Kebnekaise till Saltoloukta

Padjelantaleden