Andersborgsturen är en utmärkt led för fjällvandring i Tänndalen. Jag är såklart extra förtjust i leden eftersom vi har så många fina minnen i just det här området. Från vår allra första gemensamma tur på fjället till vårt bröllop och massor av vandringar och skidturer däremellan.
Jag har också joggat leden förut men nu med mitt nya äventyr/projekt att färdas alla leder i Funäsfjällen så vill jag göra om även de leder jag gått förut. Dessutom är det något visst med att se samma platser vid olika årstider, väder och så vidare.
Leden, som har nummer 552, är en rundtur som går att ansluta till genom att starta vid Tänndalens arena/skidstadion eller från fjällparkeringen. Vi vandrade uppför fjällvägen, gick hela varvet längs Andersborgsturen med en avstickare för topptur till Lill-Skarven och sen gick vi ned för fjällvägen igen.
Led 552 ska vara 9,5 km men toppturen lägger på ungefär 3,5 km.
Bäst utsikt och finast vyer blir det av att gå motsols men idag blev det andra hållet för oss. Stigen mot Andersborg har verkligen blivit fin nu med bra spång, flera nya broar och grus. Det är värt det eftersom väldigt många vandrar till våffelstugan. Hellre iordninggjorda leder som tål slitage än att massor av mark trampas sönder. Tumme upp!
När vi hade passerat våffelstugan mulnade det på. Blev trots det ingen fika eftersom lillvargen är jätterädd för lukten av matlagning/rök från eld.
Fjället bjöd på ett väldans omväxlande väder hela dagen faktiskt och det var rejält friska vindar. Gissar på bortåt 30 msek i byarna uppe på toppen av Lill-Skarven. Vi rundade Skarvvålen och följde stigen uppför berget. Bitvis blåste det så mycket att jag behövde luta mig snett framåt för att komma någonstans.
Känns ändå härligt med väder. Så länge man har koll på läget då, till skillnad mot många som, enligt fjällräddningen, i år gett sig ut på allt för avancerade turer utan rätt utrustning, fysik eller kunskap. Finns mer om det på Svt under rubriken ”Fjällturister överskattar sin förmåga – kostar stora pengar”.
Färd efter förmåga är ett koncept som gärna får spridas tänker jag. Hur som helst tog vi oss till toppen idag. Att blicka bort längs Anderssjöarna gör såklart att jag tänker på mitt Gröna Band och hur jag gick där nere i början av sommaren.
Bilden ovanför till vänster tog jag från toppen av Lill-Skarven, bilden till höger från leden nedanför bakåt mot Lill-Skarven. Växlande väder som sagt. Vi fick oss även en fin fikapaus vid på Skarvvålen med utsikt mot Funäsberget och Funäsdalen på vägen ned. Tänk att vi bor där borta sa vi båda två. Det är fortfarande pirrigt! Lillvargen firade med att beta blåbär.
Jag gillar skylten som visar var man lämnar led 552 för att göra toppturen till Lill-Skarven. Det är nån enstaka topp bara som jag inte varit uppe på än. Blir ju sugen på att även göra 60-toppar som en del av det här projektet…
Leden går sedan genom fjällbjörkskogen innan den återansluter till leden mellan fjällparkeringen och Andersborg. I skogen var det rejält blött och lerigt på sina ställen. Där skulle lite spång sitta fint. På en del ställen är det torr och lättvandrad stig.
En riktig toppenlördag blev det och jag ser fram emot att vandra många fler leder innan säsongen är slut.
Avrundar med en bild på leran och ett misslyckat försök att ta en selfie på toppen, hehe.
Med detta så kan jag bocka av led 552, Andersborgsturen på mitt projekt att vandra och skida alla leder i Funäsfjällen. Hurra!
No Comments