När det mörknar har jag precis passerat Älvdalen och snöflingorna dalar allt tätare. Jag kör ensam, i en lånad Landrover Defender utrustad med taktält, kylbox och gasolkök. Det är företaget Dometic som lånar ut bilen till mig. Ett antal muggar kaffe och några poddavsnitt har hållit mig sällskap så här långt.
Höjdpunkten på färden mot Funäsfjällen är sträckan efter Älvdalen och framförallt väg 311. Här gäller det att se upp för Tova-Lizas renar, fast ikväll ser jag inga. I somras åkte vi motorcykel här vilket jag är tacksam för. Nu är det skoj att se vägen från ett annat äventyrligt fordon. En parkeringsficka får duga som campingplats för natten. Det tycker även en husbilsägare som ställt sig i en (lite väl trist) parkeringsficka. De lägerplatser jag passerat längs Öster-Dalälven har inte varit plogade. Tydligen är det bara udda fåglar som tycker vintercamping är en bra idé.
Nästa morgon utforskar jag Funäsfjällen genom bilrutan. Jag styr kosan mot Flatruet och Messlingen. Smakar på väglaget och konstaterar att plogningen som vanligt sköts bättre här än i Mälardalen. Vid en utsiktspunkt stöter jag på en Instagram-bekant och får hjälp att ta en bild, tack vad snällt Jonathan. En bil till stannar och ut hoppar författaren Kristina. Solen bryter genom molntäcket för en stund och vi står alla tre och fotograferar andäktigt. Tänk att det här bara är början på äventyret.
No Comments