Därför var vanlife en dålig idé

Drömmer du om ett liv, eller åtminstone helger, i en ombyggd skåpbil? Ser du framför dig en ljusslinga som hänger i öppningen och hur du dinglar med benen utanför. Alltihop givetvis fotat och publicerat på sociala medier med hashtagen #vanlife?

Det enkla, billiga och fria livet lockar säkert. Det lockade mig också. Sen blev det bara skit av alltihop och därför tänkte jag dela alla anledningar till varför vanlife är kass. Eller ja. Om du har väldigt mycket pengar och kan köpa en sprillans ny skåpbil alternativt om du är en sjukt duktig bilmekaniker – då kanske du får ett annat resultat.

Hur som helst. Jag har haft skåpbil ihop med exet och rest runt i den i flera veckor i Baltikum så jag är helt med på fördelarna som finns. Så som att kunna sova i en bil i städer istället för att tälta i någon halvskum stadspark. Däremot hade jag förträngt ångestpuckarna som följer på att äga en skruttig skåpbil.

Sittandes i min lägenhet i Sundbyberg ett par år senare hade jag glömt alla nackdelar och jag kände mig dessutom instängd. Att jag även mådde rätt dåligt (läs jävligt dåligt) pga stress gjorde att jag ännu mer ville hitta ett ”kul” projekt. Inte ett recept på framgång om vi säger så. I ett läge där jag borde skalat bort la jag istället till en sak till.

Så det började dåligt redan där och sen gick det utför. Efter många om och men där alla ”om” och alla ”men” kostade väldigt mycket i tid, pengar och energi så lyckades jag få skåpbilen isolerad, en taklucka monterad, och solceller åkte upp på taket. Pissdyrt var det trots att jag och kompisar gjorde jobbet.

Därefter började saker falla sönder. Styrservon gick åt helvete och att få tag i reservdelen var ett evighetsprojekt. Rutan sprack lite spontant. Bytte den. Och den nya sprack igen. Wtf liksom. ”Plötsligt” gick inte chassinumret att se så jag fick betala för att få det instansat igen och sen ny registreringsbesiktning. Det kom liksom grej efter grej så jag hade noll energi kvar till att bygga på den inuti så att säga.

Sen tog jag ändå tag i det och byggde inuti och målade all träpanel. Biljäveln belönar mig med att ”släppa” avgassystemet. Det gick i bitar, bokstavligen talat.

Det har varit så jäkla mycket strul fram och tillbaka att hela projektet bara kopplas till ångest för mig. Och det känns inte som om detta kommer fram utan alla taggar glatt #vanlife för brinnande livet. Jag vill nog mest varna för den oerhörda mängd tid du kommer behöva lägga för att få frihet. Eller så får du lägga rejält med pengar och köpa en ny bil.

Ekvationen ”billig skåpbil” + ”lediga helger” = ”själaro, mindfullness och massa följare på instagram” är FAKE NEWS. Men precis som jag kommer du säkert inte lyssna på detta utan du kommer behöva göra misstagen själv. Säg hej då till dina pengar och/eller din tid. Sitter du med en skåpbil som är hel, funkar och du lever drömmen, grattis till dig. Det behöver dock bli allmänt känt hur jobbigt skåpbilslivet faktiskt kan vara. Allt romantiserande innehåll finns redan publicerat.

För mig är det skönt att skåpbilen nu är såld. Kapitlet är stängt. Och om jag plötsligt har en halv miljon över, som en bra campervan kostar, då kommer jag INTE lägga de pengarna på en bil. Dessutom, tänk på terrängkörningslagen. Du får inte köra ut och ställa den i naturen/utanför vägen utan bilen ska vara på vägen/på rastplatser.