Harsyra är en av mina favoritväxter. Jag minns hur gott det var att tugga på dem i skärgården som liten och nu har jag turen att bo i en skog fylld med harsyra. Ibland kallas växten surklöver, ibland skogens barometer eftersom den vecklar ihop sig strax innan det börjar regna.
Det är oxalsyran som gör smaken sur och på grund av syran ska man inte trycka i sig för mycket harsyra på en gång. Allra godast är de färskaste, ljusgröna bladen på vårkanten men de andra duger gott och funkar utmärkt som tillbehör vid matlagning och i sallader. Eller så klipper du ned dem i en tillbringare med vatten och is.
Efter marschträningen igår stannade jag till i en granskog på andra sidan kalhygget som gränsar till vår mark för att plocka med mig harsyra hem till middagen.
Resultatet blev chililax med couscous, broccoli och en näve harsyra. Precis som med egenplockad svamp i maten så gillar jag är det smakar skog – på ett bra sätt! Tänk att sitta vid en sjö och laga till en motsvarande rätt med egenfångad, färsk fisk…
No Comments