Fjällvädret gör som det vill och sol, moln och regn växlar raskt under förmiddagen. Gästerna städar, jag städar och familjen Karlsson gör sig redo för vandringen tillbaka till Kärringsjön där bilarna står.
Max och Lillvargen vandrar också ner och kvar på stugplatsen är jag.
När jag städat dasset kokar jag kaffe. Alltså drip coffee. Och äter en kanelbulle som familjen lämnat kvar till mig.
Stärkt packar jag handduk och schampo och beger mig på tur längs Storrödtjärn.
En avstickare upp på kullen direkt söder om stugan bjuder på fina vyer mot Björnvålen och sjön Rogen. Och ner mot stugan i skuggan av Brattbäckvålen såklart.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag blivit varm nog, och dessutom regnar det, men jag har bestämt mig för att tvätta håret. Så blir det och det ilar i huvudet när jag sköljer håret flera gånger. Efteråt är det väldigt skönt.
Tillbaka i stugan hittar jag glada dagbesökare (40 kronor för medlemmar) och en av dem har sett mina Youtube-filmer. Känns så fint att höra att vandringsfilmerna uppskattas.
Jag kokar gröt till lunch och tar en bulle till. Det varma teet gör gott efter badet. Regnet faller utanför fönstret och jag lägger mig för att vila ryggen en stund.
När kvällen närmar sig trillar fler gäster in. Jag serverar saft, informerar och gör mitt bästa för att alla ska känna sig välkomna och hemma i stugan.
En grönsakspasta med ostpulver blir min middag. Med sallad till, bäst att äta det jag fått medan det är färskt. Det är lite tyst och ensamt. Självsamt är ett bättre ord. Men som med allt behövs lite tillvänjning innan den verkliga njutningen kickar in. Det är tomt i stugvärdsrummet utan Max och Tamarind.
Lämna ett svar