Om stillasittande, beredskap och att vara en ohärlig person

Folkhälsan har stor betydelse för vårt lands motståndskraft i kris och krig. Och för ens egen förmåga att hantera en vanlig dag på jobbet. Stillasittande är djävulens verktyg. Jag reflekterar över fysisk träning, mental förmåga och har läst en träffsäker debattartikel.

Jag bestämde mig i vintras för att jag inte kommer att sitta still en hel arbetsdag någonsin igen. Skillnaden mot att jobba som yrkesofficer och hemma framför datorn blev smärtsamt tydlig under hösten.

Kanske påverkade också faktumet att jag ägnade hela sommarledigheten åt att vandra. Kroppen, och huvudet, har nog aldrig mått bättre.

Men så började jag på ett nytt jobb och vi flyttade till fjälls. Promenader på vardagarna, dagsturer på helgerna… men det räckte inte. Min kropp blev svagare. Jag blev tröttare mentalt också.

Kanske är jag en ohärlig person

Jag fick allt svårare att stå ut med alla möten som jobbet krävde. Försökte skapa förändring, driva igenom utomhustid på dagtid och ställa krav på struktur, ordning och agendor. Jag misslyckades. Den som äger ett bolag får bygga det som den vill. Och kicka ut den som inte passar in i kulturen. Således åkte jag ut. Helt okej!

Jag vill inte ha myspys på arbetstid, jag vill ha prestation. Högt tempo, hög kvalitet, mer tid på fjället istället för framför datorn. Jag är krävande, rak och har en ganska brutal genomförandekraft och disciplin. Jag tycker det är rimligt att bygga team genom att lösa uppgifter tillsammans. Tror att få skulle beskriva mig som ”en härlig och mysig person”.

En del av min pitch när jag säljer mina tjänster inom marknadsföring är att jag skapar, eller är, katalysatoreffekt.

Nu spårade självreflektionen ur. Får ta ett varv till senare och se om det går att identifiera positiva sidor också. Trygg? Pålitlig? Hjälpsam? Kanske en person du i första hand inte vill äta kaka med, men som du förmodligen vill ha nära om det är kris?

Eller om du vill göra något som du inte tror att du kan eller vågar.

Jag presterar bättre om jag rör på mig

Jag är så långt från poängen nu. Tillbaka till den. Jag landade hur som helst i att en viktig värdering för mig är rörelse framför stillasittande. Värderingar är grundläggande principer eller ideal som styr våra val, prioriteringar och beteenden.

Värderingen ”rörelse framför stillasittande” speglar min uppfattning om att fysisk aktivitet är viktig för hälsa, välbefinnande, energi och prestationsförmåga. Jag leder mig själv, och lever, värderingsdrivet.

Så nu när jag driver mitt eget företag är tid utomhus varje dag, i dagsljus, obligatoriskt. Det gör mig smartare och får mig att prestera bättre åt mina kunder.

Häromdagen snackade jag med Gunde Svan detta. Han berättade om sitt tidigare bokprojekt och hur han under en stressig period prioriterade bort sitt tvåtimmars träningspass mitt på dagen för att istället fortsätta skriva. De dagarna skrev han färre ord än han gjorde på dagarna med paus för träning.

Mina kunder får MER ut av mig om jag sitter färre timmar vid datorn.

”Svenskarna har för dålig kondis för krig”

Folkhälsan stor betydelse för Sveriges motståndskraft i kris och krig. Och för din egen förmåga att hantera en vanlig dag på jobbet. Fysisk aktivitet har stora effekter på hjärnan och vår mentala kapacitet. Vi måste helt enkelt sluta sitta still. Barnen också.

Kristina Ljungros från Friluftsfrämjandet skriver om detta i den mest träffsäkra debattartikel jag läst. Läs den du med och agera. Rör dig mer, låt dina medarbetare göra det samma. Ta med barnen ut i skogen.

Skills i friluftsliv är förresten precis det som behövs ur ett beredskapsperspektiv.

Att leva i enlighet med sina värderingar

Att leva i enlighet med sina värderingar innebär för mig att mina handlingar, beslut och prioriteringar i vardagen speglar det jag innerst inne tycker är viktigt. Jag gör åtminstone mitt bästa för att det ska vara så.

Jag vill att det ska hänga ihop. Det jag säger att jag står för, det jag faktiskt gör och hur jag känner inför mina val. Ofta använder jag uttrycket ”jag vill kunna se mig själv i spegeln”. Klart det blir fel ibland men så ofta det går är mina värderingar avgörande i mitt beslutsfattande.

Igår var vi ute och sprang. Det var svinjobbigt. Mest för att jag inte är på nivån jag vill vara. Men, genomfört är godkänt!

När jag lever i linje med mina värderingar upplever jag oftare mening, riktning och ett inre lugn även när saker skiter sig. Motsatsen, att gå emot mina värderingar, skapar stress, olust och en liksom klibbig känsla i kroppen. Så vill jag inte ha det.

Jag antar poängen, förutom att jag tog mig tid att reflektera, är:

1. Lev värderingsdrivet så blir din riktning i livet tydligare.
2. Rör på dig. Vare sig det är din viktigaste värdering eller inte.

Nu ska jag gå uppför ett fjäll. Tack, hej.