Gårdagens klarblå himmel och strålande sol uppskattade jag oerhört mycket men det är något extra magiskt med sådant som är underskattat. Mulet fjällväder är en sådan sak och det höll Johan som driver Andersborgs våffelstuga med om men en sak i sänder.
Först gällde det att ta sig upp på fjället. Från parkeringen vid Blomsterfjället bakom skiduthyrningen i Tänndalen avgår Snövesslan. En slags hybrid mellan skoter och bandvagn. För 120 ganska svidande riksdaler kan man åka hela vägen upp till Andersborgs våffelstuga. Ändå värt. Flexie har ju ont i ryggen, annars skulle vi skidat upp. Dock roligt att åka och lilla hund var så duktig.
Mulet och snöigt var det men ack så vackert med fjällbjörkar och ledkryss. Så annorlunda mot hur det såg ut i somras när jag och Max vandrade tillsammans här innan vi ens var ihop. Åh. Slut på nostalgi.
Marianne och Johan driver verksamheten och de har förstått poängen med sociala medier. Det är alltid lätt att veta i förväg om det är öppet eller inte. Sök bara på Andersborgs våffelstuga på Facebook eller Instagram. Riktigt mysiga texter bjuder dem på, sånna som nästan gör lite ont att läsa om man sitter på tunnelbanan när en uppdatering kommer.
Hundar är välkomna in i stugan. Kaffe och en magiskt god semla med hjortronsylt blev det. Flexie fick slicka grädde av fatet efteråt. Vi blev kvar en god stund och mös i stugan med påtår i koppen.
Utanför härjade vädret vidare men det gjorde oss inget. Vi följde skoterleden ned från fjället. Där var snön tillräckligt packad för att gå på och promenaden blev lagom lång. Från fjällparkeringen (dit man kan ta bil) är det 1,5 km till våffelstugan.
Så här ser stugan ut från andra hållet. Definitivt en härlig rastplats.
Täcke är gosigt även för schäfrar när man har lite ont i kroppen och fyller åtta år om 3 månader. Det är så bra för oss båda att vara här. Betydligt lättare att koppla av och återhämta även om vi längtar efter Max båda två.
No Comments