Vandring från Storlien till Ramundberget

Jag har precis vandrat från Storlien till Ramundberget. Spolar vi tillbaka ett par dagar så tog jag buss och tåg till Storliens Högfjällshotell. Bara det kändes som fusk eftersom jag sist gång vandrade hela vägen till Storlien som en del av Gröna Bandet.

Nu blev det ett pitstop på hotellet innan det bar ut till en stuga för workshop/konferens hos en kund. Och sen? Då måste man ju ta sig hem. Vandringspendling fick det bli, helt enkelt.

Mer specifikt startade jag från Rundhögen/Storvallen och slapp knata asfaltsväg från själva Storlien. Det, och det överraskande perfekta vädret, gjorde torsdagskvällen till något av en dröm.

Att gå Jämtlandstringeln i lågsäsong är också ett life hack.

Vandring från Storlien till Blåhammaren

Från parkeringen vid Rundhögen snirklar sig en bred, sandig stig genom skogen i 3,5 km ner till jokken Enan. Över det klara vattnet finns en tjusig bro och snart smalnar stigen av. Ett par spänger och vips så man upp på fjället.

På ryggsäcken har jag min GPS med nödsändare (annonslänk). Känns alltid tryggt, särskilt när jag vandrar ensam. I drybagen på marken ligger min lilla DJI filmkamera (annonslänk). Förhoppningsvis får jag ihop en video till min Youtube-kanal om vandringen också.

Jag tycker alltid det pirrar lite extra i magen den första vandringsdagen. Det är som ett bubblande lyckorus i kroppen. Som om champagne vore en känsla liksom. De enda jag mötte på hela eftermiddagen och kvällen var en flock renar.

Stigen sluttar uppför längs Gräslidsfjällets västra sida. Godisrasten på en sten, med utsikt mot Snasahögarna, var en höjdpunkt så här en vardagskväll. Att ryggsäcken var onödigt tung, med både för mycket snacks och dessutom en dator med laddare, var rätt lätt att ignorera i finvädret. Bra träning om inte annat.

Från Gräslidsfjällets rastskydd blir leden än stenigare så det var nästan bara behagligt med snöfälten upp mot STF Blåhammarens Fjällstation. Eftersom stationen inte har öppet var det folktomt och öde där uppe. Jag kikade på blinkfyren och konstaterade att det var rätt svalt och rejält med snö. Som förmodligen redan nu smält bort efter helgens pangväder.

Jag tog sikte nån kilometer söderut och slog upp tältet med utsikt mot Sylarna. Solen vann, mestadels, mot molnen och det blev en kalasfin kväll. Avnjöt en frystorkad pasta carbonara från ett estniskt budgetmärke som är riktigt gott.

Myggfritt dessutom och det kanske är den stora fördelen med försäsongsvandring. Badade i iskallt vatten i bäcken intill tältet och fick sedan en sval men fin första tältnatt.

Sträcka: Ca 10 km när jag mäter på kartan efteråt men skylarna sa 12 km till Blåhammarern om jag inte minns fel. Nåja.

Blåhammaren via Sylarna och nästan till Helags

Vaknade till en mulen morgon. Sov lite sådär. Blir lätt så första natten i tält på en tur. Kroppen har inte accepterat att det är en smalt liggunderlag som erbjuds och inte en bred säng. Inget som inte kaffe kan råda bot på.

Vinden krävde jacka på men varm gröt och, som sagt, kaffe fick igång dagen. Tog det lugnt, tittade på utsikten, packade ihop. Och styrde sedan kosan mot Sylarna. Leden ner mot Enkälen är en trevlig stig. Det enda utmanande var en något tvivelaktig snöbrygga över en rejält bred bäck. Hittade ett stabilt ställe och tog mig över.

Snart kom värmen och jackan åkte av. Vindtröjan med. Kan erkänna att jag hade onödigt tjocka kläder men hellre förberedd än tvärt om. Jag hade valt en merinoullst-shirt, en tunn vindtröja, lite tjockare tajts och så vidare. Det var liksom snöblandat regn när jag packade…

Nåväl. Efter en kaffe och kaka-rast utanför Enkälen fortsatte vandringen mot Sylarnas fjällstation (också stängd). Här är leden väldigt upptrampad och stenig. Vyerna mot Sylarna är fantastiska dock. Stötte på två andra sällskap, en ripa och några inkognito fjällfåglar.

Från Gamla Sylens rastskydd är det närmast motorväg upp till Sylarnas Fjällstation men det är mäktigt att komma allt närmre den sågtandade delen av Sylmassivet, Templet. Rejält med snö täckte de olika topparna och långt ner i dalen.

Började känna att min plan på Ekorrpasset var lite svajig. Om inte annat för att det, förutom snö, skulle betyda överfyllda bäckar på andra sidan passet.

Käkade lunch på en bänk utanför stationen och följde ändå vinterleden genom Sylskalet innan jag ändrade mig och följde leden mot Pojktjärnen istället. Var dessutom trött i ett knä. Säkra före det osäkra var det.

Ett par snöfält senare var jag framme nedanför Hammaren. Här, och till Helags, är leden otrolig. Fin stig, vacker utsikt mot Helags. Före rastskyddet Miesehketjahke kommer ett vad som såhär tidigt på säsongen var både brett och nästan knädjupt. Kallt var det också men jag tog mig över utan problem.

Snart hittade jag en finfin lägerplats vid jokken Handölan. Slog upp tältet och hade utsikt upp mot Ekorrpasset. En vy som måste upplevas tycker jag. Badade och kunde njuta av middag i solsken, utan mygg, utanför tältet. Lagade den fantastiska anrättningen nudelsoppa + jordnötter + ölkorv. Och ja, det är sjukt gott.

Sträcka: Ca 28 km

Fjällvandring från Helags via Fältjägaren till Ramundberget

Vaknade till strålande solsken, utsikt upp mot Ekorrpasset och den första riktiga sommarvärmen för i år. Tog med mig stormköket, frukost och kaffe upp på en liten höjd invid tältet.

Kanske lärde jag mig den här gången att inte överfylla kokkärlet med vatten och kokkaffe. Tredje gången gillt… Finns ju anledningar att jag föredrar presskaffe. Gott blev det i alla fall och jag kände mig lycklig där jag satt och blickade ut över fjällvärlden.

Leden slingrar vidare längs Helagsmassivets fot och snart var jag på väg igen. Förutom några renar såg jag inte en människa. Efter ett par kilometer tog jag rast i kråkbärsriset. Det luktar så gott.

Efter ungefär 10 km var jag framme vid Helags fjällstation, som inte öppnat för säsongen, tog jag lunchrast. En bit nedanför stationen finns ”Helagsbadet” och det var så skönt att ta ett dopp efter förmiddagens vandring. Käkade lunch och vandrade sen vidare mot stugan Fältjägaren.

Det var överraskande många tält i närheten av Helags. Hela 4-5 stycken. Men jag träffade inte någon person, såg bara nån på avstånd. Uppför backen vid Östra Helagsskaftet och så ned på andra sidan. Dags för badpaus igen.

Nu när vattenståndet är högt i och med snösmältningen så finns extra många fina badplatser. Hittade en bokstavligen talat 50 centimeter från leden. Axeldjupt, helt klart vatten det var skönt att simma runt i. Livet alltså.

Fortsatte vidare och kom upp till Fältjägaren runt 17. Den stugan har ett sinnessjukt fint läge med Helags och Predikstolen i blickfånget bakom huset. Om jag hade haft sällskap hade jag nog tältat vid sjön nära stugan. Hade gärna delat en fin kväll och suttit och pratat utanför tältet.

Kände dock inte för att sitta och glo där ensam. Ibland gör jag det men inte den kvällen. Istället fortsatte jag vandringen och fick njuta av en fantastisk fin kvällsvandring till Ramundberget.

Åsarna böljar, bäckarna bjöd på ett antal vad och när fjällheden övergick i fjällbjörkskog skuttade hjärtat till i brösten. Löven på träden har äntligen kommit. Vattenfallet invid leden mot Klinken var välfyllt. Strömmen kändes i benen när jag vadade över en bit ovanför men det gick fint.

Stigen ner till Klinken är blöt och det ser ut som om ledunderhåll är planerat. Jag tog mig ner till Ljusnan och följde sedan ån mot Ramundberget och parkeringen vid Slättansvallen där Max plockade upp mig.

Jag var hemma i Funäsfjällen igen med hjärtat fyllt av solsken, vidder och sommardoftande fjällhedar.

Sträcka: ca 38 km. Jag mätte inte innan utan gick för att jag kände för det men jag var lite trött i benen när Max mötte mig på stigen till parkeringen, haha.

Kan varmt rekommendera att vandra från Storlien och till Funäsfjällen. Det går såklart utmärkt att fortsätta upp i själva Funäsfjällen också om man vill förlänga vandringen.

Blir du sugen på en vandring från Storlien till Ramundberget? Jag hoppas det!