Karamellfärgade taxibilar, mängden av mopeder vid varje korsning, tutande lastbilar, trängseln vid matstånden på trottoaren och en lukt av avlopp, blommor, avgaser och världens godaste mat. Trafiken och gatulivet är intensivt i Bangkok men på något sätt funkar det mesta ändå. Som turist, eller digital nomad för den delen, är helt enkelt lätt att leva i Bangkok
Första gången jag kom till Bangkok hade jag precis rest runt i Indien. New Delhi var min första destination som backpacker, rätt…intensivt att börja just där. Efter att ha rest runt i ett antal veckor under vintern 2008, var det dags för livets första besök i Thailand.
Min känsla då var att Bangkok är enkelt, uppstyrt och tryggt, jämfört med den lite lätt kaotiska upplevelsen av New Delhi. Jag älskar fortfarande Bangkok så mycket att jag hyrt lägenhet där i två omgångar. Båda gångerna pluggade jag på universitetet på distans och jobbade med mitt eget företag.
Nu kändes det extra fint att låta Max prova på livet som digital nomad, det trendiga ordet för distansarbetare. Ironiskt nog var uttrycket digital nomad inte ens etablerat när jag drev mitt företag från caféer med WiFi i Silom medan det nu känns som om var och varannan människa har förstått charmen med att jobba remote. Som tur är har Max ett jobb som är helt på distans även när vi är i Sverige. Han tog helt enkelt en paus från semestern en vecka och jobbade från lägenheten vi hyrt.
Just att hyra lägenhet blev lite märkligt, det var en supernice lägenhet i centrala Bangkok men det är tydligen inte helt okej att använda AirBnB. Åtminstone inte i den fastigheten men det var inget uthyraren sa något om… Vi såg istället skyltar om det inne på området om förbud så därför tänker jag inte länka till exakt den vi hyrde. Allt gick bra men det var en lite olustig känsla. Med andra ord, kolla upp reglerna eller så bokar du ett hotell istället.
Borträknat det hade vi det fantastiskt. Huset hade en takpool på 43:e våningen, jag har aldrig badat i en sådan pool förut, och ett gym på våningen under. Extremt bekvämt och nog blev träningspassen genomförda.
Eftersom Max försökte matcha svenska arbetstider blev det mest utflykter på förmiddagarna. Jag jobbade lite med mina egna projekt och ja, jag saknar verkligen att jobba remote. Det är väldigt inspirerande och energigivande att kunna styra sina egna dagar och inte vara beroende av en fysisk plats.
Jag har alltid tyckt det är svårt att dela kontor eller att sitta i en miljö där jag blir avbruten när jag vill jobba fokuserat. Kanske låter motsägelsefullt att jobba på typ ett café då men jag väljer helst plats beroende på arbetsuppgift. Om jag ska planera, jobba med något strategiskt eller analytiskt då vill jag ha det tyst och inte bli avbruten, då kan jag leverera maximala resultat på kortast möjliga tid. Alla avbrott som exempelvis om telefonen ringer eller någon vill prata, då måste hjärnan typ starta om… Men jag älskar också att jobba kreativt tillsammans med andra och att få till utbytet av idéer, att bygga på varandras input.
Således vill jag sitta med andra när uppgiften kräver samarbete. Däremot att ”bara” få information eller order, det tar jag gärna på mail eller genom att själv läsa en powerpoint. Synd att det inte funkat så på något av jobben jag haft. Det pratas om biohacking men jag tänker ”work life balance”-hacking och att jag vid den här åldern innerst inne vet exakt hur jag skulle vilja göra för att optimera prestation och leverans på så få timmar som möjligt för att sedan kunna vara närvarande i relationer, träna, njuta av friluftsliv…
Finns det ens någon arbetsgivare som är där än? Träffade en person här på resan som var anställd inom finans, där lackade chefen för att hon inte jobbade längre än till 01.00. På hennes semester… Ett av mina första uppdrag när jag startat aktiebolag var hos NCC, där jobbade jag nära en kontors/arbetsmiljöforskare. Otroligt intressant att diskutera kontorsmiljöer med henne. Min uppgift var att formulera forskningsresultaten till content som blivande kontorshyresgäster kunde ta till sig och därigenom förstå fördelarna med de kommersiella fastigheterna som NCC utvecklade. Forskningsresultat om hur arbetsmiljöer kan skapas för att främja kreativitet och prestation kunde alltså byggas rent fysiskt. Jag lärde mig massor. Och sörjer hur otroligt dåliga försvarsmaktens kontorsmiljöer är på regementen runt om i Sverige, ett skämt faktiskt. Tyvärr måste vi spendera en hel del tid där snarare än i skogen.
Vi hann hur som helst med promenader i Lumphini Park, att åka båt på floden (orange flag-båtar kostar 16 bath, alltså typ 6 kronor) och att köpa mat från de många gatustånden runt Ploenchit och på Lang Suang Road. Där låg lägenheten jag hyrde förut men huset är rivet.
Dessutom hann Max göra ett besök på Khaosan Road. Jisses vad kaosigt, hehe, det är där numera. Inte kul alls på själva huvudgatan med brutalt hög ljudvolym, massa inkastare och ja, det har såklart alltid varit turistigt men förr hade det ändå en viss backpacker-charm. No more. Sidogatorna var dock lite mer som jag mindes dem, med lugnare barer och massor av gatukök fast det räcker med en kväll där om ens. Pai, i norra Thailand, är som Khao San var förut. Det betyder i sin tur att Pai tappat mycket av sin laid back-charm men det är definitivt värt att åka dit. Får återkomma om vårt besök i ett senare blogginlägg.
Hela kvarteret runt Khao San Road är som typ Liseberg fast utan karuseller. Tänker man på det sättet kan man ha skoj en eftermiddag och kväll. Finns ju dock en, eller många, anledningar att inte bo där om man ska uppleva Bangkok “på riktigt”. Då är det bättre att bo i andra delar av stan vilket vi alltså gjorde utom sista natten innan tåget.
Givetvis testade vi några takbarer och favoriten just nu är Above Eleven. Vi gjorde också ett besök på den klassiska helgmarknaden Chatuchak Weekend Market innan vi tog nattåget till underbara Chiang Mai. Om du ska till Chiang Mai, bo i Nimmanhaemin istället för innanför murarna/vallgraven. Lugnare, mer hipster, lummigt, fint och så himla många caféer med svingott kaffe.
No Comments