Du vet när man är sådär tröttlycklig som bara fjällvandring kan göra en? När man har njutit och kämpat om vartannat. Och som grädden på moset når man en fjällstuga.
När jag och Max vandrade från Norge, en bitvis tuff vandring, var det en otroligt skön känsla när vi kom fram till Unna Allaks och fick ta en fjällbastu. Vi hyrde tältplats invid stugan och kunde komma in, laga mat och mysa. Plus använda dasset vilket är en ynnest bara vandrare förstår.
Min poäng är att jag vill att det ska finnas fjällstugor och jag är sedan många år medlem i Svenska Turistföreningen just för att det är så viktigt att stugorna finns. Givetvis ur ett fjällsäkerhetsperspektiv men också för fjällbekvämligheten.
Det känns riktigt fint att jag snart är i Abisko och gör praktik hos STF. Jag ska praktisera som fjälledare på vandringen från Abisko till Nikkaluokta via Kebnekaise. STF arrangerar fjällvandringen, boende i stugor ingår liksom all mat. Smidigt värre! Vandringen startar från Abisko den 12 juli, alltså onsdag v. 28. Det går att boka plats via deras hemsida. Det skulle vara så kul om du som läser min blogg ville haka på.
Nu är jag i Funäsfjällen och det är alltid lika härligt. Det är lagom svalt och det ska bli så härligt att vandra och jogga på fjället i veckan. En riktigt bra uppladdning till nästa vecka när jag tar tåget till Abisko. På tal om fjällbekvämlighet så inledde jag veckan med en mysvandring uppför backen till fjällparkeringen och vidare till Andersborg Våffelstuga tillsammans med Sara och Räser. Livets liv!
No Comments