Mitt friluftsliv / Vandringsleder och destinationer

Fjällvandring dag 4: Unna Allakas till Gárddečohkka

14 juli 2022

Written by Wilda Nilsson

Jag tumlar ur tältet i en jäkla fart. Myggen är på krigsstigen så det gäller att ta sig ut snabbt och dra igen dragkedjorna bakom sig innan Max utsätts för ett flyganfall. Jag styr kosan upp mot stugan och får raskt liv i gasolköket. Gröten puttrar, kaffet kokar. Kartan utlagd på bordet framför mig.

Planen för dagen är att vandra mot Alesjaurestugorna. Egentligen ville vi gå norrut, mot Stuor Doaresoavi och sedan frigå öster om Jorba Gearbil och vidare mot Kårsavagge-studan men de höga vattenflödena, snöfälten och det ostadiga vädret får oss tillslut att tänka om. Egentligen har jag haft det på känn, att vi inte kommer kunna frigå på ett säkert sätt, men det tar trots allt emot litegrann att ändra planen. Eller ändra. Det handlar egentligen om att verkställa en av reservplanerna. Mot Alesjaure således fast inte ända fram till stugorna. Vi tänker hitta en ostörd tältplats på vägen dit.

Unna Allakasstugorna Sveriges Turistförening Wilda Nilsson

Vi säger hej då till stugvärden Hans och kontrollerar att vi tagit med oss allt vårt skräp. Sedan bär det av uppför den första backen. Över våtmarkerna kring berget Unna Allagas går flera spänger. Det är trevligt efter att ha klampat runt i blöta kängor i Norge. Givetvis är spängerna främst till för att skydda naturen men vi tar tacksamt emot möjligheten att gå torrskodda just nu.

Nedanför oss, när vi vänder oss om, ligger Unna Allakasstugorna vackert inbäddade i landskapet. Storsteinfjället i Norge flexar de snöklädda topparna och får oss nästan sugna att vända om igen. Men icke. Nu ska vi gå mot Kungsleden och sedan följa den en etapp.

Det brantar på uppför Stuor Allagas och det blir dags för förmiddagsfika. Vi hittar en plats i lagom lä, med solsken och inga mygg invid sjöarna på Stuor Allagas. Innan vi lämnade STF-stugan imorse fick jag ett infall, läs genidrag, och inhandlade ett paket ballerina-kex. Otroligt mysig fikapaus. Vi satt länge och åt, drack kaffe och choklad, tittade på utsikten och pratade.

Strax efter vi börjat gå igen drar molnen in. De ser olycksbådande ut. Eller åtminstone regnbådande. Eftersom det inte finns något annat att göra vandrar vi på. Nedanför Snárapbákti följer leden i stort samma höjdkurva men marken är stenig, sank och delvis snöfylld. Vi vandrar på med siktet på vadet över Snárapjohka.

Väl där inser vi att det är brett, lite lagom strömt och inte möjligt att gå torrskodd över. Max tar mina stavar och går barfota medan jag går utan stavar men med kängor på. Vi kommer över och slår oss raskt ned för att laga lunch. Pulversoppa, snabbmakaroner, mjölkpulver och vatten. Blir otippat nog sjukt gott och en skön paus från påsmaten.

Vad på leden till Unna Allakas - Alesjaurestugorna

Maten ger efterlängtade krafter, nu ska vi uppför igen. Vi går uppför passet norr om Gárddečohkka och mina ben är riktigt sega. Kanske har tidigare dagars vandring gjort mig lite trött? Antagligen. Ett steg i taget tar oss hela vägen upp. På marken blommar fjället och påminner om fördelarna med att vandra tidigt på säsongen. Fjällsippan är en av mina favoriter i fjällfloran.

Knappt har vi tagit oss över krönet innan himlen öppnar sig. På håll ser vi några enstaka renar. Dom verkar inte bry sig om regnet utan traskar obekymrat över snöfälten på Gárddečohkkas sluttning. Vi halkar fram över stenfält och bestämmer oss för att nu skiter vi i det här för dagen. Upp med tältet, koka vatten, vila. Det är ju inte som att vi måste gå vidare bara för att. Bättre att ta skydd i tältet.

Vinden ökar och jag lägger extra kraft på att hitta stenar som kan stärka upp tältspiken. Jag vill inte vakna av att tältet ger sig av. När vi väl sitter i tältet med varsin påse varm mat är det mysigt att höra regnet smattra mot tältduken. Något mörker sänker sig inte riktigt trots regnet. Vi är i midnattssolens land.