Med ryggsäcken vägd, kängorna snörade och ett förväntansfullt pirr i magen vandrade vi från fjällstationen i Abisko mot den första dagens mål: Abiskojaurestugan, 15 kilometer från Abisko. Gruppen jag vandrar med är deltagare på STF:s långvandring längs Dags Hammarsköldsleden och jag var med som fjälledarpraktikant. Loggboken från färden kommer så här i efterhand, mobiltäckning saknas nämligen på norra Kungsleden.
Visst är det en bra känsla att ladda upp för vandringen med frukostbuffé på fjällstationen? Kommer ihåg hur mysigt det var att vara där med Max på vår gemensamma vandring förra sommaren. Hur som helst var vi mätta, taggade och redo att ta oss an Dag Hammarsköldsleden. Den ikoniska starten i Abisko med ”planket” och sedan tunneln med samisk jojk följt av vandring längs Abiskojokha. Underbart!
Dagen bjöd på lätt vandring längs med den magiskt fina jokken. Vi vandrade sedan genom björkskog som ansatts rätt hårt av insekten fjällhöstmätare. Mätarlarverna äter bladen på träden vilket gör att skogen ser rejält vissen ut.
Generellt går denna sträcka på en bred, mycket lättvandrad stig. Det är lite av en transportsträcka men likväl en fin sådan. En lagom första dag helt enkelt där det finns gott om tid att fixa till ryggsäcken så att den sitter bra. Det finns flera fördelar med att börja enkelt och få chans att testa att allt fungerar. Likaså fick vi öva på att hitta ett tempo som passar gruppen och jag fick inse att mitt tempo inte gjorde det. Om jag inte anstränger mig knatar jag automatiskt för fort. Bäst att försöka gå längst bak, hehe.
Vandringen gick också över fjällhed och vi kunde mestadels njuta av solsken. Det var en sådan härlig känsla av att äntligen vara på väg. Vi tog lunchrast vid sjön Abiskojaure och smörgåsarna vi brett på morgonen satt fint.
Stämningen var på topp i gruppen och det var roligt att börja lära känna deltagarna. Att gå med på en arrangerad vandring är ett smart sätt för att få nya vandringskompisar. Och det är kul som ledare att vara med i en ny grupp och liksom hänga med i grupputvecklingsprocessen.
Rätt extremt egentligen att från att inte ha träffats någonsin plötsligt umgås dygnet runt. Lite som lumpen ändå… Fast avslappnat, hehe. Även om jag inte kunde låta bli att lära ut några rutiner vid rast och så vidare… Snart var vi framme vid hängbron över Kamajåkka, alldeles varma så ett bad vid stugorna var välbehövligt.
I ryggsäcken bar jag renskav till gruppen och gissa om det smakade gott efter en dags vandring. I fjällstugorna finns gasolspis, utrustning för matlagning, porslin och så vidare. Som gäst delar man på alla sysslor med övriga boende. Hämta vatten, städa, diska, hugga och bära in ved, och hålla ordning exempelvis.
Gruppen boade sedan in sig i fjällstugan och jag satte upp mitt tält. Jag vill sova i tält, dels för att det svalt, mysigt och tyst och dels för att jag vill testa min utrustning många dagar i sträck. En fin första dag med en helt fantastisk grupp deltagare.
Att tälta vid en fjällstuga på egna turer är också praktiskt. Det finns dass, ibland en liten butik och såklart bastu. Tältplatserna vid Abiskojaure är inte de vackraste i fjällen men de funkar. Man får inte tälta i Abisko nationalpark utöver vid fjällstugan och tältplatsen vid Nissanjokha.
Kände mig väldigt nöjd på kvällen och så glad över att vara på vandring. Det är skönt att inte ha någon mottagning på mobilen, utan att bara använda den som kamera. Är du nyfiken på min sovsäck så är det en Pajak 4Z Regular, extremt bra! Hade nog ändå velat ha lång, denna är preciiiiis att jag med mina 180 cm går i.
Det hugger till i bröstet av längtan tillbaka när jag kollar på bilderna här i inlägget. Fjällängtan är konstant närvarande trots att jag varit i fjällen tre veckor den här sommaren.
Leran i Skövde är helt enkelt inte samma sak även om jag har det otroligt bra här också i vårt fina hus. För att inte tala om alla nya medarbetare jag har förmånen över att få leda på jobbet.
.
No Comments