Imorgon är det dags. Då ska jag åka 9 mil på skidor. Jag har ingen aning om jag kommer klara det eller inte. Mitt längsta pass än så länge är 22 kilometer. Nu ska jag åka 90 kilometer.
Kanske är det just det som lockar. Att inte veta om det kommer gå eller inte. För ärligt talat, hur ofta gör jag saker som jag inte vet om jag kommer klara? Hur ofta pressar jag på riktigt gränsen? Generellt så är jag ganska säker på att jag kommer klara det jag tar mig för. Att gå på solo-tur på vintern med tält vet jag att jag klarar av. Jag har kontroll på läget eftersom jag har kunskap och erfarenhet. Även att läsa till yrkesofficer var jag rätt säker på att jag skulle klara av. Såklart tvivlade jag en del och hade dippar men grundtron på att har löser det fanns där. Att åka Försvarsmaktsvasan (Öppet Spår, 9 mil) är däremot något jag inte vet om jag kan lyckas med. Även om jag ser det här som en upplevelse och en rekognoseringsrunda inför kommande år så vet jag inte om jag kommer gå i mål.
Uppladdningen har varit värdelös med sjukdom (förmodligen covid) följt av två veckor utan att känna igen min egen kropp. Har också en strejkande magmuskel på ena sidan. Vi får se hur det går helt enkelt. Jag trodde på riktigt att många skulle anmäla sig att åka bara för att det är kul. Tydligen inte, resten av gruppen är erfarna skidåkare, hehe.
Ser fram emot att dricka blåbärssoppa och hoppas jag kommer i mål. Genomfört är godkänt!
1 Comment
Att åka Öppet Spår – 5 saker jag lärde mig av mitt första långlopp på längdskidor – Outdoor Wilda
28 februari 2022 at 15:13[…] Jag tar med mig massor av erfarenheter inför uppladdningen till nästa gång jag ska åka. Jag hade redan innan tänkt mig att detta skulle bli en upplevelse och en rekognoseringsrunda där jag lär mig rutinerna kring hur […]