Det är så himla skönt att vara i Funäsfjällen igen. Axlarna sjunker ned, frisk luft lång ned i lungorna. Jag ser fram emot att jogga på fjället, vandra och förhoppningsvis tälta någon natt också.
Fjället är min bästa plats för att landa och reflektera. När det tystnar runt omkring, dels rent fysiskt men också för att vardagsbruset med alla bestyr försvinner, då är det mycket lättare att tänka färdigt tankar. Och på så sätt också kunna höra svaren inifrån en själv.
Det är något visst med att sätta en fot framför den andra upprepade gånger, alltså att vandra, och samtidigt låta tankarna vandra runt ostört i huvudet. Saker och ting klarnar tycker jag.Det känns i både kroppen och huvudet tycker jag, när samspelet mellan det fysiska och det mentala fungerar. Att röra sig fysiskt frigör något i hjärnan på mig.
Alla mina kreativa idéer kommer på promenader, även hemmavid, men en längre fjällvandring ger mer djup i tankeprocesserna. Precis det vill jag ge mig själv tid till under min solovandring i slutet av juli. När jag får chans att landa i kroppen, och vara i nuet så, så upplever jag att känslor, tankar och utmaningar processas även om jag inte tänker aktivt på dem.
Det är inte flummigt utan det handlar bara om att jag på en fjällvandring fokuserar på det som är nödvändigt på fjället, som att göra rätt åtgärder, och släpper allt som inte påverkar mig i stunden. Då händer det grejer i huvudet.
Jag vet inte om du håller med? Du får gärna berätta för mig om, och hur, du eventuellt känner igen dig.
No Comments