Morgonen grydde frisk och klar… nej, inte riktigt så. Gårdagens fina väder var ett minne blott och dimman hade rullat in i dalen. Det blåste knappt något men trots det var vi förskonade från mygg. Jag kokade gröt utanför tältet. Innan vandringen förberedde jag en grötpåse per dag genom att lägga havregryn, äggpulver och någon kryddning i en påse. Dagens smak blev kakao och kokos.
Kvällen innan hade jag spanat ut över dalen och ned mot Hunddalshytta som var målet för förmiddagens etapp. Dessutom kollade jag var leden gick och det var skönt att ha koll med tanke på hur dålig sikten visade sig bli.
Värst var det uppe i passet där vi tältat. Det blev bättre längre ned i dalen men en hel del stenar med ledmarkeringar var täckta av snö så det var skönt att ha koll på kartan. Terrängen visade sig vara fortsatt utmanande med stora snöfält, rejält vattenfyllda bäckar och fält av blockterräng. Vi skämtade en del om att det var som Rogen, fast brant.
Eftersom det var såpass höga vattenflöden fick vi tänka till extra inför varje vad och ibland gå upp och ned längs vattendraget för att hitta den säkraste platsen att gå över på.
Framåt lunchtid kom vi fram till Hunddalshytta. I Norge drivs många stugor i fjällen av DNT – Den Norske Turistforening, här kan du läsa mer om du funderar på att vandra mellan stugor i Norge. Vi övernattade inte i stugor denna tur men i framtiden vore det kul att vandra mer i Norge.
Efter lunch klarnade vädret upp och vi fick bättre vyer av dalen vi just vandrat ned igenom. Vi träffade en kvinna som precis vandrat upp genom dalen Oallavággi och fick höra att leden delvis dragits om och därmed inte stämde helt på kartan.
Packning på dags att gå. Eftermiddagens vandring blev otroligt vacker men fina vyer, bra väder och inte så mycket mygg. Det var lätt att följa ledmarkeringarna och efter en liten stigning var det bara att puttra fram på samma höjd resten av eftermiddagen. Skönt värre.
När vi sedan närmade oss Oallavagge, den obemannade nödstugan vi tänk tälta bredvid, kunde vi konstatera att den låg oerhört tjusigt i dalen invid Oallajohka. Fjällvärldens vackrast belägna dass?
Ett längre, knädjupt och lite strömt vad låg mellan oss och tältplatsen. Det gick fint att ta sig över men satan vad kallt vattnet var. Hann får rejält ont i fötterna innan jag var över på andra sidan och det var skönt att ha vandringsstavar att hålla balansen med.
När vi kommit över hälsades vi välkomna av ett större gäng arga, norska myggor. Vi satte upp innertältet snabbt som tusan och käkade middag sittandes där inne. Onekligen en fördel i det här läget att innetältet sätts upp separat.
Vi avslutade dagen med att bara i floden nedanför tältet. Med tanke på att det flyter runt isflak kan du nog tänka dig exakt hur svalkande den upplevelsen var.
Dagens vandring blev 12-13 km lång, svårt att säga exakt eftersom vi gick lite kringelikrok för att hitta passager som var säkra. Antalet höjdmeter blev cirka 220 m. Mestadels nedåt.
📍Helligvann/Vomtinden till Oallavagge 🇧🇻
👉 Sträcka: 12-13 km
👉 Höjdmeter: – 220
👉 Tältplats: 33W XR 2366 7858
Läs om resten av vandringen
Fjällvandring dag 1: Beisfjord till Helligvann/Vomtinden
Fjällvandring dag 2: Helligvann/Vomtinden till Oallavagge
Fjällvandring dag 3: Oallavagge till Unna Allakas
2 Comments
Annie - Stora Små Äventyr
12 juli 2022 at 09:27Spännande med dimman i början. Så vackert när det klarnar upp 😀
outdoorwilda
12 juli 2022 at 16:27Ja det är det verkligen och sedan njuter man extra när det klarnar upp! 🙂