Storlien till Melen, dag 10-11 på Gröna Bandet

1 juli 2024

Written by Wilda Nilsson

Oledad vandring i västra Jämtland. Svär över färdvägen och klampar i myrmark utan utsikt men har fint sällskap och ser platser jag aldrig sett förut.

1/7 Vindarnas tempel till skogen innan Medstugan, dag 10 på Gröna Bandet

Morgonen startade i dimma och duggregn. Jag sa hej då till Max och Tamarind och ser kändes såklart väldigt ledsamt. Bilden nedan är från gårdagens vandring upp till Vindarnas tempel.

Blev också lite stressigt eftersom jag behövde få mitt samarbete med Naturkompaniet publicerat på Instagram innan jag kunde vandra vidare in i terräng utan täckning. Kolla gärna in inlägget, tack!

När jag och Adam packat ihop så började vi vandra längs stigen mot Åhlenstugan. Snart försvann stigen och vi genade istället genom terrängen rakt mot stugan. Det visade sig gå snabbare än att följa den så kallade stigen för den följde Ozzy med husse Fredrik. En annan gröna bandare som vi kom strax före till stugan. Där inne drack vi presskaffe och diskuterade vägval.

Det blev lite snurrigt men tillslut tog jag och Adam en västligare rutt över Hästryggarna. Enligt kartreken såg den vägen torrare ut men icke. Blött som fan var det. Terrängen var vacker och det kändes rätt så vilt och orört. Hade sikten varit god hade utsikten mot Norge förmodligen varit magnifik men som synes på bilen ovan var det inte så för oss, sjön på bilden ovan är Skurdalssjön.

Med hjälp av karta och kompass tog vi oss till de små sjöarna där den rekommenderade färdvägen enligt Calazo-kartan passerar men även där gick vi något mer västerut. Efter en lunchpaus tog vi sista stigningen och kunde sedan de den rosa jaktvillan nere i dalen. En minst sagt udda syn. Där nere mötte vi Ozzy med husse igen och pratades vid. Han hade följt den rekommenderade färdvägen som också var blöt.

Vi fortsatte därefter vidare mot Östra Middagsfjället med skoterleden som ledstång. Rätt så jobbigt var det eftersom det var höjdskillnader på 3-5 meter ideligen samtidigt som det sluttade uppför. Det var, överraskande nog, blött som fan. Kängorna är dyngsura och det finns inga rätt åtgärder i värden som räddar som när jag går i blöt myr över tid. Således är det bara att gå.

Vid Södra Jaktvillan tog vi middagsrast och eftersom vädret var rätt kymigt, och framförallt skulle bli sämre morgonen efter, bestämde vi oss för att pressa över Östra Middagsfjället. Även där var det blött men vi tog oss över, höll höjd och la sedan packningarna och tog en snabb topptur. Vidare ner i dalen visade det sig rätt svårt att hitta en någorlunda torr tältplats så vi fortsatte tills den sista bron vid vinterleden och tältade i skogen någon kilometer från Medstugan. Avslutade en dagen med ett rejält kyligt helkroppsbad och sen i säng.

Sträcka: 27,8 km

2/7 Medstugan till före Melen, dag 11 på Gröna Bandet

Vaknade vid 7 och käkade en snabb frukost. Gick sedan ner till Medstugan för att se om det möjligen gick att få tag i en o-ring eller en kopp kaffe men inget av det lyckades. Eftersom vi var rätt trötta på att trampa myr bestämde vi oss för att följa St Olavsleden, alltså vägvandring, och sedan vika av på en grusväg mot Stor-rensjön. Vi traskade på och råkade missa grusvägen och fick vända i Saxvallen. Så kan det gå. Det gick så fort att gå på väg att vi inte insåg hur långt vi kommit.

Vi hittade grusvägen och kunde kolla på skog och myr från fast mark. Lyxigt värre. Grusvägen kändes rätt lång men fram kom vi tillslut. Eller fram och fram. Fram tills där den väldigt, väldigt blöta stigen och myren tog vid.

Uppför Rensjöklumpen innan vi vek av stigen till toppen.

I ett försök att gå torrskodda och få lite överblick gick vi upp en bit längs Rensjöklumpen och tog sedan en kompasskurs mot Lill-Rensjön. Vi sneddade ned och gick sedan över myren mot sjöns bortre ände. Hela sjön behöver kringgås vilket är lite drygt men landskapet var väldigt vackert. Tänk om alla hjortron vi såg hade varit mogna. Det var inte blött exakt hela tiden vilket var trevligt. På bilden nedan, den berömda snacks-tallen. Ta en kompasskurs, hitta ett terrängföremål i riktningen och lova dig själv chilinötter när du når fram.

Vi letade upp en vadställe i inloppet till sjön och gick sedan på kompasskurs till den gamla dammen. Häftigt landskap innan dammen med myrar och små sjöar i olika nivåer med knotiga tallar där emellan. Dammen var en träkonstruktion från 1940 och gick fint att gå över. En man stod och fiskade från dammen men annars såg vi ingen på hela dagen.

På andra sidan välkomnades vi av knott och vi tog raskt in på stigen mot Melen. Plask, plask sa det i nästan varje steg men här och var fanns spång. Trevligt. Vi hittade en tältplats nära bron före Melen och satte snabbt upp våra respektive tält. Ordentligt trött i kroppen efter allt myrtramp.