Vakkotavare till Abisko, dag 41-43 på Gröna Bandet

1 augusti 2024

Written by Wilda Nilsson

Jag vandrar i rask takt från Vakkotavare via Kaitumjaure, Singi, Sälka, Tjäktja och Alesjaure till Abisko. Läs loggboken från Gröna Bandet dag 41-43.

Vakkotavare till bortom Kaitumjaure, dag 41

På morgonen den 1 augusti regnade det fortfarande men enligt prognosen skulle det hålla upp längre fram. Åt frukost, städade och betalade innan jag drog iväg medan det duggade lite eller så var det bara molnen och dimman som gjorde att det kändes blött.

Brant uppför först och sen in i dimman bokstavligen talat. Tror det kan vara riktigt fint här men jag vet inte. Mötte några, såg de först på nära håll.

Uppe på kalfjället var det blöt och inte spångat nått vidare. Två plankor åkte med under fötterna på mig i vattnet som skidor… men dimman lättade något och det blev några fina vyer på väg ned mot båtleden till Teusajaure.

Fanns, såklart, bara en båt på min sida och det blåste ordentligt. Satte mig och gjorde lunch, hoppades på en båt. Efter 1,5 timme kom tre personer i roddbåt från andra sidan. De kämpade verkligen och blåste ut kurs, på nära håll syntes att en av de tre skopade vatten ur båten för glatta livet. Tydligen låg den lågt i vattnet med tre i. De andra som kommit till min strand fick vänta. Jag tog båten och rodde iväg.

Ångrade det beslutet nästan omgående. Så tungt och svårt i blåsten och vågorna. Trodde båten skulle kantra. Verkligen en obehaglig upplevelse och då har jag ändå rott en del båtar i mina dagar. Kände mig så tacksam när jag tillslut nådde den andra stranden. Detta med båtar och att tiderna inte passar är så irriterande, jag fattar det är min vandringstakt som är onormal men jag kommer inte planerna nån mer egen vandring där det är så här många vattenövergångar.

Handlade mat hos den trevliga stugvärden i Teusajaure och fortsatte uppför branten mot Kaitumjaure. Kände mig irriterad på den ofrivilliga väntan och att det bästa vädret var just då.Tack och lov höll jag molnen bakom mig och kunde njuta av en rätt fin kväll. Vyerna här är ju de mäktigaste!

Någon kilometer före, alltså söder om, Kaitumjaure finns en bro över jokken. Sedan går leden upp genom skog tills stugplatsen plötsligt dyker upp och utsikten blir magisk.

Passerade Kaitumjaure, synd på tiden, hade gärna bastat och tältat där. Så fin stugplats, men nä, det var försent så fortsatte ett par kilometer till innan jag slog upp tältet. Hade fyllt mitt vätskesystem i en bäck lite innan.

Datum: 1/8-24

Sträcka: 25,1 km

Förbi Singi och Sälka till 4 km innan Alesjaure, dag 42

Morgonrutinen håller i sig med kaffe och müsli. Kände mig lite trött men gav mig snart av i riktning mot Singi. Tyvärr rasade min mage ihop fullständigt på vägen dit men höll humöret uppe så gott det gick ändå.

Det är en fin sträcka men fanns mindre vatten än jag räknat med. Flera bäckar var uttorkade. Den tidiga värmen och därmed snösmältning verkar ha gjort sitt här också. Har inte känt så förut men önskar faktiskt att jag hade tagit med mig mitt vattenfilter, åtminstone för den här sträckan. I juni/juli har jag inte alls känt att det behövts.

Stannade på vägen och kokade te. Bäst att passa på med lång rast när det inte regnar. Fick även se Singistugorna i rätt klart väder, på förra årets vandring var det regn och blåst här.

Fortsatte mot Sälka och vyerna är onekligen imponerande. Lustigt nog så träffade jag en av turdeltagarna från förra året ett par kilometer innan Sälka. Väldigt skoj!

Vid Sälka handlade jag i butiken och fick lov att koka tortellini i en stuga innan jag gick vidare. Åt hela påsen, som egentligen ska föreställa två portioner, plus en påse “parmesan”. Lingonsaft till det. Kände energin återvända och vid halv sex nånting så gick jag vidare mot Tjäktjapasset.

Regnmolnen jagade mig genom dalen och lagom till stigningen över passet kom molnen ikapp. Tog en kort rast i stugan uppe i själva sadeln och fortsatte sen nedför i nästa dalgång. Det är rejält stenigt här men bitvis finns spång.

Lockades inte av tältplatser vid Tjäktjastugan och molnen såg ut att spricka upp. Fortsatte mot Alesjaure och fascinerades över hur solen bröt igenom molnen och satte som strålkastarljus på enskilda fjäll. Molnen drog sig undan allt mer ju närmre Alesjaure jag kom.

Men när jag trillade i en bäck fick det räcka med nattvandring. Slog upp tältet och tog ett kallt med välgörande bad i bäcken istället.

Sträcka: inte mätt än

Datum: 2/8-24

Sträcka: 44,5 km

Alesjaure till Abisko, dag 43

Kände direkt på morgonen att jag ville ned till Abisko idag. Följde samma rutin som vanligt och packade ihop mitt hem och stoppade det i ryggsäcken. Behövde dock sy ihop tajtsen igen innan jag kunde gå. Tältplatsen var ca 4 km innan Alesjaure. Var lite kul att gå förbi nedanför Unna Vistasvaggi där jag gick oledat förra sommaren.

Fascinerande förresten att ha förvandlats till en snigel. Huset på ryggen fast tempot har inte varit snigelfart direkt. Jag trivs med det. Att kunna välja fart helt själv. Blir faktiskt provocerad när folk skriver “men hinner du njuta” och så vidare. Jag njuter av friheten att bestämma själv och av omgivningen medan jag vandrar.

För mig är inte heller huvudsyftet att vila fysiskt och återhämta utan jag vill att äventyret ska kännas ordentligt i kroppen. Hade jag velat sitta still mer och titta hade jag gjort det. Hade dessutom betydligt lugnare veckor i början. Sedan gick jag in i en annan fas.

Vandrade till Alesjaure och tog en fika med stugvärden som följer mig på Instagram, väldigt trevligt. Köpte även godis och snacks för dagen innan jag gick vidare. Vädret var rätt soligt och rätt blåsigt. Blåsten är dock min vän. Allt torkar och myggen försvinner. Har varit betydligt färre mygg här än tidigare dock.

Träffade ett gäng Gröna Bandare och fick kaffe. Mitt eget hade tagit slut och det var dessutom presskaffe vilket funkat sisådär i kaffepannan.

Uppför sidan av Virrenvarri med Giron tronandens till höger om mig började det bli riktigt varmt och mitt vatten var slut. Väl nere vid bron tog jag badpaus. Väldigt skönt.

Fortsatte vidare mot “avfarten” till Abiskojaure men gick inte över till stugplatsen. Gick istället direkt mot Abisko men tog en kaffepaus och spelade in podd på en sten på vägen en bit ovanför leden.

Knatade på i rejält takt sen och et tpar kilometer från Abisko fick jag mottagning på telefon och skrev till Juliette att jag snart är i Abisko. Hon erbjöd mig att sova hos henne. Magi! Den sista biten mot fjällstationen var inte lika fin som förra sommaren, klart värt att vara där tidigare på säsongen då vattenflödet gör upplevelsen av kanjonen ännu mäktigare. Men att kliva genom tunneln med jojk, det har varit en målbild hela vandringen.

På Abisko turiststation käkade jag pizza i deras nya bistro och Juliette kom dit när hon och hennes pappa fiskat klart. Köpte även ett par shorts och kastade mina tajts. Förstår faktiskt att de höll hit men inte längre. Dock var tyget helt överallt trots att jag gått igenom massa vide och sådär. Förutom hålet på mobilfickan. Det var sömmarna som gav upp.

Väldigt kul att hänga med Juliette igen. Träffade bandare i bistron också. Duschen och sängen var otroligt uppskattade.

Datum: 3/8-24

Sträcka: 36,6 km