Fjällvyer och våffla i Ankarede, dag 22-23 på Gröna Bandet

20 juli 2024

13/7 dag 22 Öst om Norra Väktarklumpen via Ankarede till Tjärnbäcksstugan

Vaknade till en fin morgon med lagom vind som höll myggen borta. Kunde riva tältet medan kaffet kokade. Så snart jag packat ihop, och spelat in podd, satte jag av nedför backen mot dalen söder om Balkesbourke.

Gjorde flera poddinspelningar under dagen och satte sen ihop alla klipp till ett längre avstånd så vill du hänga med “live” under dagen så finns poddavsnittet här på Spotify.

Efter varje backe ner kommer en backe upp. Det var fortsatt fin utsikt och jag hörde renar med bjällror på avstånd. Otroligt fint var det och så efterlängtat efter all vandring på väg och i myrar. En riktig pangdag.

Tog rast innan rastskyddet och kunde ringa Max därifrån. Så härligt de dagar när det går att ligga och vila utan att känna sig attackerad av mygg. Käkade en snickers och mådde gott.

Tog sedan en sväng förbi rastskyddet och skrev in mig i boken. Dasset inspekterades också, fungerande. Neråt igen i en grönskande dal med en del mindre myrar.

Och sen vidare uppåt mot Rödfjället som verkligen är rostrött på grund av bergarten som jag inte vet vad den heter. Varmt så tog mig ett dopp i en liten tjärn, det var fint.

På höjden ovanför Röfjällsstugan, ännu ett fint rastskydd, käkade jag lunch i solskenet. Gillar att äta müsli när det är varmt ute snarare än att käka riktig mat eller vad man ska säga. Efter rastskyddet blev terrängen stenig och kändes bitvis mer som Rogen. En hel del broms dök också upp tyvärr. Jag tänkte på våfflor och höll motivationen uppe. Över lite myr och så ner genom skogen till Ankarede.

I Ankarede finns det, invid kyrkan, ett urmysigt café med personal som är så snäll och trevlig. Som bonus bjöds jag som Gröna Bandare på våffla och kaffe. Kunde dessutom ladda mobilen. Vilken lyx allting.

Vandrade sedan vidare på en fin led förbi ett vattenfall påväg mot Tjärnbäckens raststuga. De sista 6-8 kilometrarna var ren och skär myrmarsch. Kändes skönt att komma fram och äta inne i rastskyddet där jag mötte Frida som också vandrar långt.

Tältade utanför rastskyddet och uppfann en dusch genom att ha vätskesystemet fyllt och upphängt, då blir drickslangen en duschslang. Perfekt i brist på bäck.

Sträcka: 32,3 km

Tjärnbäcksstugan till Slipsikstugan, dag 23 på Gröna Bandet

Vaknade och gick in i rastskyddet och käkade frukost. Skönt att komma undan myggen. Frida, som också vandrar långt, kom in efter ett tag. Solsken ute och det var rejält varmt när jag började vandra.

Temat för dagen var myr, men den bra sortens myr som är ganska fjädrande, gräsig och inte så djup. Förutom ett hål jag trampade ned i då. Gick som tur var inte över kängkanten.

Dungar med fjällbjörk och torrare underlag växlades med myrmarker men ingen spång så långt ögat kunde se. Intensiv grön färg, blå himmel. Vackert var det, minst sagt.

Efter ett par timmar började myrarna slutta nedför och jag kände mig tacksam att jag inte vandrade åt andra hållet. Fick sällskap av en hel del bromsar sista vägen mot Raukaselet så när jag var framme vid vattnet tog jag en rast mitt på bron. Tycker det är svårt att göra rätt åtgärder när det är mygg och broms överallt, inte så härligt att ligga ned med fötterna i högläge då… På bron blåste det och jag kunde vila ifred. Hade dessutom lite godis kvar.

Överraskades sen av Tobias som vandrar Gröna Bandet från norr till söder, och alltså hade myr-uppförsbacke att se fram emot, där jag låg på bron. Hörde honom inte men han sa till lite försiktigt, tur det för annars hade jag väl trillat ner i älven.

Kände mig väldigt glad när han berättade om hur mycket fint det var framåt. Det fram emot den kommande delen av vandringen!

Gick vidare längs en bred, typ, grusväg upp till Raukasjö och tog lunchrast där. På en annan bro, enligt bilden ovan. Riktigt varm dag så behövde ta ett dopp i Båvlanjohke på vägen. Skönt att sänka kroppstemperaturen lite. Fick ta sats för att orka ta mig an stigningen på leden uppför Jalketjahkes sluttning. Kände mig trött i kroppen, antar vandring över myrar och gårdagens höjdmeter och rätt många kilometer gör sitt. Utöver värmen.

Otroligt vacker vandring och som alltid en magisk känsla att komma upp på kalfjället igen. Tog flera pauser och vandrade rätt långsamt. Fick telefonmottagning så kunde ringa Max vilket kändes fint. Nog för att Vimla är billigt men här uppe är det nog Telia som gäller. Tur att Vimla funkar i Funäsfjällen och runt Helags som blir vårt vardagshäng när vi flyttat till vår lägenhet.

Väl framme vid Slipsikstugan spanande jag in sandstränderna i sjön Sliptjehke och tog mig sedan upp till stugan. En riktigt fin sådan dessutom med bra dass och allmänt fräscht. Sen förstår jag inte hur folk tänker när dom lämnar glasflaskor. Liksom, har du burit upp skiten fylld med dricka där du orka bära med dig flaskan ned när den är tom.

Ett tyskt par var i stugan men de skulle tälta utanför. Fick en trevlig pratstund åtminstone och fick lite kryddor av dem vilket höjde smakupplevelsen av middagen.

Var som sagt rejält trött i kroppen och har inte sovit i en sån här stuga förut så jag betalade 200 kronor som det kostar till Länsstyrelsen (via Swish när jag fick mottagning) och så sov jag inne. Var skönt och gav bra och välbehövlig återhämtning.