Abisko till Treriksröset, dag 44-48 på Gröna Bandet

8 augusti 2024

Written by Wilda Nilsson

Jag vandrar de sista, och bland de finaste dagarna, på Gröna Bandet längs Nordkalottleden. Otrolig natur, mestadels solsken och så målgång efter en cirka 130 mil lång vandring.

Innehåll

Abisko till Torneträsk, dag 44

Hade längtat efter fjällstationsfrukost i flera dagar så jag gick dit redan vid sju. Riktigt god frukost med frallor, äggröra, filmjölk med blåärssylt, såklart kaffe och OS-sändningar på mobilen. Ville inte prata med nån utan njöt i min egen bubbla. Juliette tog en välförtjänt sovmorgon.

Förmiddagen ägnades åt att gå 2 km till butiken i Abisko Östra och sen samma väg tillbaka med mat för den sista etappen. Vädret såg ut att bli varmt så satsade mest på crunchy müsli och mjölkpulver men köpte också lite pulversoppa, nudlar och ett gäng proteinbars och chokladkex. Inte så mycket godis, en liten påse sura bilar bara. Har känt att smågodis tyvärr väger för mycket kontra den energi jag känner jag får ut av det även om det är extremt gott och motiverande att äta. Köpte torkat kött och nötter istället.

Tvättade också kläder. Köpte mig en Abisko STF t-shirt också. Kanske onödig att bära men suktade efter en sån redan förra sommaren.

Vandring längs Rallarleden från Abisko mot Tornehamn genom fjällbjörkskog — Rallarleden mot Tornehamn från Abisko.

Juliette och jag spelade in ett poddavsnitt tillsammans som jag tror blev väldigt bra. Kändes som ett fint och öppet samtal om löpning, prestation och att jämföra sig. Om att välja ett liv i fjällen och vad jag borde tänka på för att kunna börja njuta av att springa på fjället.

Fick även smaka på färsk harr som Juliettes pappa fiskat upp dagen innan. Väldigt gott.

Torneträsk, Rallarleden från Abisko mot Björkliden

Vid 15 vandrade jag vidare längs Nordkalottleden/Rallarleden mot Tornehamn i strålande sol. Vände mig om ofta för att spana på Cjuonavaggi (också känt som Lapporten vilket vi nu vänjer oss av med, visst?) och kände mig mycket gladare än jag trott jag skulle. Var rädd motivationen skulle dippa eftersom Abisko ofta varit där jag tidigare gått i mål efter vandring.

Följde rallarleden och tog ett kort stopp vid rallarkyrkogården. Även en rast vid bäcken efter Tornehamn. Vackert värre i solen. Fortsatte genom björkskog, tog mig över den stora bilvägen och sen tog en stenig och rätt jobbigt stig vid.

Kämpade på till några hundra meter innan Pålnostugan. Där slog jag upp tältet på en egen liten strand invid Bolnoloukta/Torneträsk och kunde ta ett fantastiskt kvällsdopp innan läggdags. Kändes otroligt lyxigt med en vandringsdag i solsken.

Datum: 4 augusti 2024

Sträcka: 29 km, inkluderar omvägen till Abisko Östra för att handla mat

Torneträsk till Altevatnet, dag 45

Vandring mellan två stora vattensamlingar blev temat för dagen och där emellan gick det minst sagt brant uppför och nedför. Bokstavligen talat då för humöret var glatt även om jag var väldigt trött i kroppen.

Kaffet, äntligen riktigt kokkaffe hurra, satt finfint nere på stranden. Vandringen sen blev extremt varm och svettig upp till Lappjordhytta. Tänkte dock flera gånger att jag verkligen inte kommer klaga på värmen. Så lycklig över sol och vyer. Rent fysiskt är det dock påfrestande med värme under ansträngning, särskilt då jag redan var trött och många bäckar var helt uttorkade. Blev kaffepaus utanför hyttan för att hämta andan. Fanns ett överflöd av blåbär också så blev ett gäng raster under dagen för att käka bär. Vitaminboost!

Fick lov att ta en badpaus i en sjö när jag kommit uppför stigningen av Lullehačorru. Brant del av Nordkalottleden detta. Märks verkligen skillnad på lederna. Norrmännen räds inte att ha mycket höjdskillnader och låter lederna gå högt uppe på kalfjället. Känns som om fler “meter led” i Sverige går i dalgångar.

Vyerna är såklart underbara och jag såg glaciärer, branta bergssidor och berg i alla riktningar. Njöt av det men kände också att det gick riktigt långsamt att gå. Kroppen hade behövt en vilodag i Abisko men jag ville verkligen ta vara på de få dagar av solsken som prognosen lovat. Har inte varit bortskämd med sol de senaste veckorna.

I Lairevaggi, i höjd med sommarvistet, tog jag paus och somnade en halvtimme. Välbehövligt. Pushade sedan vidare mot Altevatnet. Hade ingen bokning till Altevasshytta, där räcker det inte med DNT-nyckel utan man ska förboka och få en kod vilket jag inte gjort eftersom jag inte visste vilken dag jag skulle komma dit.

Jag gick istället någon kilometer till och slog upp tältet. Hade fin utsikt men brist på bra vatten. Eftersom det fanns täckning för telefonen kunde jag kolla lite OS-finaler vilket kändes kul och lyxigt. Är du nyfiken på mitt tält så är det denna modell.

Datum: 5 augusti 2024

Sträcka: 30 km

Altevatnet till Blåfjället, dag 46

Dagens vandring från Altevatnet gick förbi både Gaskashytta och Vuomahytta och var en av de bästa och vackraste dagarna på hela Gröna Bandet.

Dagens första kilometrar var väl inte superroliga eftersom de gick i skogen jämte Altevatnet men ett par hundra meter före Gaskashytta finns en bro och en fantastisk bäck med vattenfall.

Jag tog en lång rast och badade, käkade lunch och kokade kaffe. Magiskt fint och så varmt i luften. Till och med vattnet var en behaglig temperatur. Var riktigt jobbigt att gå därifrån.

Gaskashytta var också fin men jag ville gå längre. Gick uppför i dalengången Gaskkasvággi och njöt av vidunderliga vyer och varmt, soligt väder.

Efter ett långt stenparti kom jag ned i en gräsig, grön dalgång med karga berg på sidorna. Träffade en gröna bandare som nyss startat och diskuterade olika vägval en stund. Fick också hjälp med att ta en bild, tack! Märkligt att tänka att hon har allt framför sig och mitt äventyr snart är slut.

Gick vidare mot Vuomahytta och den ligger så fint att det var som ett slag i magen. Själva stugan är fantastiskt fin också med stora panoramafönster mot sjön. Jag måste tillbaka hit och bo i stugan. Nu kikade jag bara in. Sinnessjukt fin dal runt sjön Vuomajávri.

Åt middag vid den lilla tjärnen norr om hyttan och fortsatte sedan ned i nästa dal, Anjavassdalen. Fick lite känslan av Vistasdalen. Det var jag och ett antal renar som njöt av den underbara kvällen.

Vandrade vidare tills jag hittade en öppen, någorlunda plan yta vid älven nedanför Blåfjället. Svor lite över den som tältat där innan mig som lämnat toapapper i naturen. Fy fan för sånt alltså, att lämna papper bara rakt på marken utan att gräva och lägga stenar.

Dagens sträcka har varit så himla fin och jag hade verkligen velat dela den med Max. Som tur är står fjällen kvar så vi kan åka hit en annan gång.

Datum: 6 augusti 2024

Sträcka: återkommer när jag mätt

Blåfjället till Daerta, dag 47

Vaknade tidigt och packade ihop tältet. Kokade kaffe, käkade frukost och tog sats för att vandra ett antal kilometer genom björkskog. Stigen är lite kringelikrokig och det är många rätt små höjder men det suger lite i benen ändå.

Kom ned till bron över älven och fortsatte vidare i tallskog. Snart började det slutta uppåt och jag flåsade mig upp mot Dividalshytta. Betalade för dagsbesök i stugan och kunde både laga mat, koka kaffe och ladda telefonen med solcellsladdaren.

Efter Dividalshyttan är det fortsatt rejält brant så det blev uppförsbacke i över en timme. När jag väl rundat berget och var i sadeln nedanför Jearta blev jag totalt hänförd över utsikten. Hade flera kilometers sikt och klarblå himmel. Majestätiska fjäll i alla riktningar och jag var helt ensam.

Nedåt mot bäcken och ett vad, vadet visade sig vara brett med väldigt enkelt på grund av det låga vattenståndet. Såg en renkalv på vägen ner. Miljöerna är obeskrivliga och jag kände mig liten. Vinden låg på rejält med eftersom solen också gjorde det var det bara skönt. Och myggfritt.

Åt en ganska tidig middag och fortsatte mot Daertahyttan. Såg en liten, liten myr som dignade av hjortron. Passade på att ta rast och äta några nävar innan jag stretade vidare. Närmre Daerta blev det stenigare och när jag nått sjön var klockan nästan 22 så jag beslöt mig för att tälta.

Blåste rejält men myggfriheten är uppskattad och tältet står pall, inga problem. Tog självdisciplinerat ett dopp i sjön innan läggdags och fyllde kaffepannan för att vara redo dagen efter.

Datum: 7 augusti 2024

Sträcka: 32 km

Daerta via Treriksröset till Kilpisjärvi, dag 48

Vaknade tidigt men rejält trött. Hade sovit lite sådär. Tror jag inser att äventyret snart är slut och att målgången nalkas. En overklig känsla eftersom jag under hela vandringen undvikit att tänka på slutet. Dels för att sträckan då känns så lång och dels för att jag ville försöka vara i nuet.

Rev tältet medan kaffet kokade. Hade ställt brännaren i en sänka för att få vindskydd men den drar gas som tusan och är långsam. Saknar mitt riktiga kök, så irriterande att gängorna gick sönder, för det köket är galet bränsleeffektivt och snabbt.

Käkade, drack kaffe och vandrade iväg genom dalen i östlig riktning. Finns ingen led här med nagiveringen var lätt. En del ris och vide som rev upp mina ben dock, finns onekligen fördelar och nackdelar med shorts. Vände mig om flera gånger och njöt av hur vacker dalgången är.

Väl framme vid höjden där jag skulle vika nordvästlig riktning fick jag feeling och drog upp över höjden istöllet för att gå runt. Belönades med en magisk utsikt följt av brant nedstigning. Riset börjar bli rött också och med den klara, lite kyliga luften fick jag en känsla av höst. Tänk att jag vandrade hela sommaren.

Hittade resterna av den stig som finns på kartan och satte fart mot vadet. På sjön gick vågorna höga i vinden.

Jag vadade över den ganska strida och breda bäcken. Skönt med vandringsstavar. På sina ställen försvann i det nästan en meter. Lite knixigt men gick fint. Hade kängorna på mig så jag fick stanna efteråt och vrida ur skaften och strumporna. Värt för att inte ramla.

Träffade ännu en bandare som precis startat och som verkade tycka det varit lite jobbigt att träffa så många som är så gott som klara. Fortsatte sedan genom dvärgbjörkriset i riktning mot Pältsastugan.

Tog en genväg efter vadet och kom raskt upp på Nordkalottleden igen. Nu hade det mulnat på ordentligt och prognosens regnlöfte för morgondagen såg ut att kunna infrias. Kom några droppar nu med.

Vandrade på med hög motivation ända till Pältsastugan. Där var jag lite trött så tog middagsrast och hade turen att hitta en påse torkad pasta carbonara i bortskänkesskåpet. Kunde kolhydratladda rejält och tog en kopp kaffe med.

Runt 17:30 lämnade jag stugan för en sista push mot målgången. De ca 14 km mellan Pältsastugan och Treriksröset är stenigt och kuperat. Rätt ansträngande således men det var bara att bita ihop och vandra över tundran. Så nära mål ändå!

Såg röset när det var några enstaka kilometer kvar och gick sedan genom fjällbjörkskog tills den gula betongklumpen plötsligt dök upp igen. Där fanns också skylten med “Grövelsjön 1300 km”. Kändes nästan overkligt att jag stått i Grövelsjön och sett skylten “Treriksröset 1300 km” och nu var jag där.

Tog mig ut till röset och tog några målgångsbilder. Kände mig glad, nöjd, stolt och trött. Fast lite antiklimax också. Nu var klockan runt 21 och jag befinner mig fortfarande mitt i ingenstans och behöver fortsätta vandra.

Fick det vanliga, maniska över mig och började gå genom Malla Naturreservat mot Kilpisjärvi. Ångrade det nästan för det var 11 brutala kilometrar. Extremt stenigt, brant och rent fördjävligt var det. Inser i efterhand att det kan ha berott på att jag redan hade vandrat över 4 mil i terrrängen den dagen…

Fick mottagning och kunde publicera målgångsfoto och ringa till Max. Men det var nog det mest pannbens-aktiga jag gjort dessa veckor, att fortsätta pressa efter målgången. När jag kom ut ur naturreservatet tog jag ett iskallt bad vilket sög men det var bra för mig. Satte upp tältet och konstaterade att jag gått 54 kilometer. Det var att ta i…

Sov lite dåligt, kroppen ville inte varva ned, men kom upp i tid dagen efter och kunde gå sista biten till Kilpisjärvi. Därifrån tog jag bussen till Karesuvanto, gick över gränsen till svenska Karesuando och käkade palt med fläsk på det lokala haket. Liftade sedan till Kiruna och åkte hem till föräldrarna i Stockholm.

Äventyret är slut, vilken grej ändå att ha gått Gröna Bandet!

Får återkomma med fler reflektioner, lärdomar och så vidare när allt landat lite mer inuti mig.

Datum: 8-9 augusti 2024

Sträcka: 54 km inklusive 11 km genom Malla Naturreservat