Vandring via Anjan och Skäckerfjällen till Kolåsen, dag 12-13 på Gröna Bandet

3 juli 2024

Gröna Bandet-vandringen fortsätter och jag valde att gå via Anjan men sen ta omvägen genom Skäckerfjällen till Kolåsen. Det kändes som ett bra tillfälle att besöka Skäckerfjällen och min kompis Adam var också sugen.

Nu i efterhand hittade han en artikel på Utsidan om att det gått att gå torrskodda över myrarna där… Så var icke fallet 2024. Blött men vackert var temat. Här kommer dagboken/loggboken med en bildkavalkad.

3/7 Melen till Strydalen, dag 12 på Gröna Bandet

Kroppen var trött så jag vaknade först vid 8. Hade varit ute en sväng vid 6 men kände att nej, jag behöver sova lite mer. Presskaffe och frukost fick fart på dagen och vi gick sedan ned förbi husen vid Melen och satte igång att gå längs vägen mot Anjan.

Ungefär 12 kilometer vägvandring, som förlöpte utan noga större sensationer, var vi framme vid Anjan Fjällgård och käkade en sen men efterlängtad lunch med våffla efteråt. Så skönt med paus. Kunde ladda mobilen lite och eftersom det fanns wifi, men ingen mottagning i övrigt, kunde jag tidsinställa podden och höra av mig till Max. Efterlyste även en o-ring, får se om det ger nått.

Påfyllda med energi tog vi sikte mot Skäckerfjällen. Ett par kilometer till längs vägen till en parkering på höger sida så fanns en skylt och starten på vandringsleden.

Det började bra med en hel del spång men allt eftersom det blev brantare tog spången slut och blötare mark tog vid.

När vi vände oss om fick vi äntligen lite vyer och fjällkänsla. Det var härligt men i ärlighetens namn imponerande inte Skäckerfjällen, än det vill säga.

Vi gick förbi Silvertjärnarna som var väldigt fina. En liten familj var på utflykt dit och barnen badade i bäcken som rann ned i tjärnarna. Vyn bakåt över Silvertjärnarna var som du ser nedan riktigt vacker.

Strax över nästa höjd fick vi syn på Aahkantjahke och Mehkentjahke. En del trötthet försvann av de allt mer imponerande miljöerna.

Den sista biten ned i Strydalen var otroligt fin. Solskenet hjälpte såklart till men här visade sig verkligen Skäckerfjällen från sin bästa sida.

Nere i dalen låg rastskyddet vi tagit sikte mot och snart stod tälten resta på gräset utanför. Det var rejält med knott så det var skönt att ta skydd i raststugan från de eländiga krypen.

Jag gick ned och badade i fjällbäcken och sen käkade vi middagen i rastskyddet för att komma undan knotten. Skönt att återhämta, det är svårt att ta rast ordentligt under dagarna när det är mycket knott. Spelade dessutom in ett avsnitt till podden i rastskyddet tillsammans med Adam. Du kan lyssna på det här på Spotify.

Utanför började det regna och vi såg en fantastisk regnbåge över dalen när vi gick ut till tälten. Jag har nog aldrig sett en hel regnbåge förut tror jag, nu så man värdera ände och bågen spände över den, förutom oss, helt folktomma Strydalen.

Sträcka: 24,6 km

4/7, Strydalen till Kolåsen, dag 13 på Gröna Bandet

Regnet smattrade mot tältduken på morgonen så vi käkade frukost och drack kaffe i rastskyddet. Tog det lugnt, packade ihop och begav oss så småningom mot Sockertoppen. Regnet hängde i luften och snart hade vi tagit nog med höjd för att vara inne i molnet. Regnkläder på, halkigt underlag och ingen utsikt.

Plötsligt blåste en del moln förbi så vi kunde kolla ned i Strydalen. Molnen rör sig som snabba slöjor och det är en rätt häftig känsla att vara bland dem.

Efter vi tagit oss över ett krön och kommit i någorlunda lä för vinden tog vi en kort rast. Det är många höjdmeter som ska avverkas i Skäckerfjällen och det är något vilt och orört över känslan så snart passet väster om Aahkantjahke passerats.

Kryssleden är ju där såklart men till och med ledkryssen är tilltufsade och flera avbrutna efter uppenbarligen hårt väder. Bortom ledmarkeringen är det öde med stenigt, karga fjäll och en dalgång med mest ris, myr och gräs. Det var inte lätt att ta sig ned, mest för att det var halt och det verkar vara mycket vatten generellt här nu. Och vi var nog rätt trötta i benen redan. Det tog tid att ta sig till Sockertoppens rastskydd helt enkelt. De första tre vaden, som är markerade på kartan, var rätt lugna dock. Det första var nästan knädjupt, övriga grundare.

Lunch i Sockertoppens rastskydd och medan vi käkade drog sämre väder in. Lagom tills när vi skulle gå öppnade sig himlen fullständigt. Regn och blåst i mängder. Vi bestämde oss för att vänta ut ovädret och efter en dryg halvtimme lättade det och vi vandrade vidare. I det fascinerande vädret solsken men samtidigt regn. Fjällväder ändå.

Nu bar leden nedåt mot Rutsdalen med Sockertoppen söder, eller till höger, om oss. Vattenmängderna var fascinerande med rejäl ström även i små bäckar och överfyllda vattendrag. Vi höll lite höjd för att inte behöva vada extra många gånger över den meandrande bäcken.

Ju längre ned mot Rutsdalen vi kom, desto blötare blev det. Det är lite underligt att markera leden som vinter- och sommarled när flera kilometer går i plaskblöt myr. Skulle gissa det går att göra fantastiska turer senare på säsongen eller nu men med gummistövlar eller meshskor där man lever med att vara blöt. Adam har sånna. Mina kängor ger ett stabilare steg så jag har inte ont i fotlederna men det är inte idealt att gå i dyngsura kängor.

Dock var de inte så blöta som jag trodde för över Rutsälven behövde vi vada och det var både brett och djupt, kängor på är alltså rätt åtgärd. Då blev dom ordentligt blöta men jag vadade stabilt och tryggt såklart med kängorna på. På andra sidan älven var det myrvandring i ett par kilometer, lite skogsstig och sedan skogsbilväg ca 7 kilometer till Kolåsen. Redigt trött i slutet och vi såg fram emot en natt på Kolåsens fjällhotells vandrarhem.

Adam hade, tydligen, burit naan-bröd ingredienser hela vägen hit så nu när det fanns stekpanna blev det lyxig kvällsfika efter en något mager middag på nudelsoppa och ölkorv. Ingen av oss ville käka en frystorkad påse inomhus av uppenbara skäl. Med utrustning hängd på tork var det skönt att däcka i en riktig säng efter en dusch. Det är fint ändå hur turer får en att uppskatta vardagliga självklarheter. Myrstrapatsen klar, beredd genomföra vägmarsch mot Olden…

Sträcka: 25,1 km