Fjällvandring dag 7: Njunesgeahèi till Abisko

Vi hör den innan vi ser den, helikoptern som flyger över Kårsavagge och sedan upp över passet mot Abiskojaure där vi vandrade igår. Frukost, en ganska sen sådan, i form av gröt äter vi invid tältet som vanligt. Innan vi packar ihop tältet skakar vi regnvatten från duken.

Det är en hyfsat brant sluttning nedför mot Kårsavagge och stenarna är våta och hala. Vi vadar över en bäck, fyller på vattenflaskorna och tittar fascinerat på de kritvita stenarna som ligger här och var. Dolomitkalksten heter bergarten tydligen, det fick vi lära oss på Naturrum i Abisko i efterhand,

Vadet över till Kårsavaggestugan är brett, bitvis djupt och nog strömmar det på allt. Vi rekar vägen noga och går med kängorna på. Välbehållna går vi iland på andra sidan jokken och tar oss upp till stugan. Stugvärden kommer ut och vi inser att han från fönstret har perfekt vy över alla som vadar. Tryggt, och komiskt. Han säger att vi såg erfarna ut och bjuder på saft.

Dagavgiften är värt investeringen (40 kronor/person för oss som STF-medlemmar) och dasset är fräscht. Lunchen lagar vi inne i stugan medan kängorna står upp och ned utanför. Det plingar i mobilen. Sex dagar utan täckning är till ända.

Nu tar vi ett beslut, det finns rum ledigt på turiststationen. I nationalparken får man bara tälta på några få anvisade platser så vi hade egentligen tänkt tälta innan gränsen och sedan vandra ned lagom till tåget. Strunt i det, låt oss raska på och komma ned redan idag. Då kan vi gå ut och äta. En riktigt date night, det är väl just vad som behövs?

För mig är det sällan långt mellan tanke och handling. Vi dricker en sista kopp varm choklad, packar ihop, städar ur och snör på oss kängorna. Sedan pinnar vi på i rask takt.

Bitvis är stigen övervuxen och vattensjuk. Några vad tar vi oss också över. Det är fortsatt vackert och vi njuter även om vi mestadels fokuserar på att komma framåt. Delar av stigen är dessutom helt perfekt.

Känns märkligt att detta är den sista dagens vandring. Det är så skönt att vara bortkopplad från allt och bara fokusera på det viktiga. En fot framför den andra, gör rätt åtgärder.

Vi tar ett par pauser och äter extra snacks, nu finns det inte längre en regnig dag längre fram att spara några godbitar till.

Stigen är bred inne i nationalparken. Här har många fötter trampat. De sista fem kilometrarna ned genom skogen, som till stor del ätits upp av fjällhöstmätarens larver, är ganska trista att gå. Mållinjen hägrar, fokus framåt. Trots det slås jag ändå av tanken att jag skulle vilja vandra hela Kungsleden någon gång. Eller kanske skida den förresten. Just nu går vi inte ens på Kungsleden men du förstår min poäng.

Abisko kanjon är vacker att se på så vi kastar ett getöga mot den innan vi mer eller mindre rusar in på turiststationen och en varm dusch.

Av flera följare på Instagram har jag fått tips om att gå till Abisko Östra och käka middag på Abisko Mountain Lodge. Den två kilometer långa promenaden dit, och lika långt hem, lockar inte alls. Tack och lov tar vi oss i kragen och promenerar iväg. Otroligt god mat väntar liksom kan veteöl på det. En perfekt avslutning på vandringen.

Dagen därpå gör vi kortare utflykter i närheten av turiststationen. Sedan väntar tågstrul. Buss till Kiruna, sittvagn Boden och slutligen får vi kliva in i vår liggvagn som gungar oss ned till Stockholm.

Sträcka: 22 km (inklusive hela vägen till och från Abisko Mountain Lodge, hehe)

Läs om resten av vandringen

Fjällvandring dag 1: Beisfjord till Helligvann/Vomtinden

Fjällvandring dag 2: Helligvann/Vomtinden till Oallavagge

Fjällvandring dag 3: Oallavagge till Unna Allakas

Fjällvandring dag 4: Unna Allakas till Gárddečohkka

Fjällvandring dag 5: Gárddečohkka till Ribakloukta

Fjällvandring dag 6: Ribakloukta till Njunesgeahèi