Kände du dig aldrig ensam under vandringen?

18 augusti 2024

Framförallt efter min över 130 mil långa solovandring, men även efter kortare turer, har det kommit frågor om ensamhet. För mig är upplevelsen av fjällvandring på egen hand värdefull och jag känner mig inte ensam när jag vandrar.

Jag kände mig aldrig ensam på Gröna Bandet, jag gillar att vara själv. Däremot kände jag vid några tillfällen att jag verkligen hade velat stunden, utsikten och platsen med Max. Jag saknar både honom och vår hund men jag väljer aktivt att inte fastna i sådana tankar när jag är ute och vandrar.

Ett av mina syften med att ge mig ut på min långvandring var att se hur jag skulle hantera det hela mentalt. Det kändes tryggt och bra hela vägen även om det såklart kom dippar. Men jag gav aldrig upp. Jag kan lita på mig själv och det känns fint.

Fjällvandring ensam så kändes det att vandra själv

Det finns andra grejer i livet som är obehagligt. Och jag har faktiskt oftare känt mig ensam bland andra än när jag rent fysiskt är själv. Kanske kan du också relatera till det? Eller tycker du den fysiska ensamheten är värst?

Vettetusan om det finns någon slutsats här men för mig är det viktigt att få tid helt för mig själv. Jag behöver tystnaden och ensamheten för att fylla på energi, hämta inspiration och vila huvudet. För att vara lycklig ehöver jag också spendera tid i sammanhang med människor där jag känner tillhörighet och trivs.

Det är inget unikt med det men jag tycker ändå det är skönt att ha landat i den insikten. Då blir det också lättare att förstå varför jag ibland känner mig instängd, stingslig och liksom trängd. Kommer den känslan så vet jag att jag inte haft nog med tid för mig själv.